Kaos råder in the head of mine. Allt jag ser då jag blundar är silvriga sardiner.
  När jag spejar efter historieboken skymtar jag den traska iväg runt hörnet på lättaste fötter... och oavsett vilken gitarrton jag får fram så låter de alla som en och samma.

                                                                                                       Alltså, why?

Franskalektionen tog kål på mig idag. Inte bokstavligt, men fullt ut. Det var skönare än ryggmassage i en nybäddad säng att komma hem. Nästan.
  Efter en macka, en korv med bröd och en full tallrik mat från gårdagen så satte jag mig framför TVn. Fast menat var det ju att jag skulle plugga...
  Jag var nog för mätt för att kunna hålla mig i sans, för somehow hamnade jag i en två timmars lång power nap och vaknade inte förrän det bara återstod en kvart tills simträningen skulle börja.

Glad åt att jag bor så pass centralt i lilla Eskilstuna, satte jag mig halvdåsig på cykeln - och blev faktiskt inte mer än bara två minuter försenad. Ni kan kalla mig mäster.

Sen var det ju en annan sak att jag fick cykla hem utan underkläder. Detta eftersom dessa delar blev kvar hemma imed att jag för den ovanliga ovanlighetens skull bytte om till baddräkt redan i huset i mån om att spara tid.

Fortfarande mäster...
/ Er mäster

I natt hade jag ett slags mardröm. Jag drömde att jag gick in i köket, i vilket kylskåpsdörren stod öppen. Just när jag skulle stänga igen den så råkade jag rent tillfälligt lägga märke till att det där inne stod kinamat. Vad gott det såg ut...

Jag skulle precis plocka fram den då jag plötsligt kom på att jag med full säkerhet faktiskt inte hade köpt någon kinamat! Helt förskräckt insåg jag att kinamaten måste vara besatt av onda krafter. Jag försökte smälla igen dörren men hur jag än försökte så gick det inte.
Ursäkta, men det är faktiskt mitt undermedvetna som har kokat ihop den här historien. Vilken är anledningen?
  Betyder detta att jag är eftersökt, att det bor någonting ont i mitt kylskåp, eller att kinamat inte är vad den egentligen utger sig för att vara?

Jag tänker mycket, och kanske är det för mycket.
  Fast, egentligen vill jag inte se det så. Och jag tror nog faktiskt att det bara handlar om att jag lägger för mycket energi på att tänka vid fel tillfälle.

Som nu i natt, till exempel.
  Det gick för mig mot slutet av processen "att klä av sig inför duschen", och jag kom till tillfället då det var dags att slänga underkläderna i smutstvättkorgen.
  Jag funderar litet grand över det här med att det kvinnliga könet skulle vara bättre på att göra två saker samtidigt... nåväl för det. Jag har inget konkret bevis, men frågan är bara om denna egenskap speglar det kvinnan i fråga verkligen var ute efter att utföra.

Lite knepig mening kanhända, men vad jag alltså menar är att denna "sekondära sak" som man så väl påstås kunna göra utöver den primära, kanske inte resulterar som ursprungligen planerat.
  För att komma till saken lite bättre, så kan jag göra tillkänna att det nu är på detta vis, att det här hemma hos mig - befinner sig en korg av ovannämnt slag jämsides med toaletten inne på vårt badrum.

  Sen kan nu ju föreställa er mig där då, långsamt lyftandes min hand och... Förmår inte att erinra mig om just nu vad det skulle varit som jag tänkt på, men vad det än var så tog det upp för mycket utav min hjärnkapacitet. Jag lade faktiskt aldrig märke till själva handlingen, ty det enda som fick mig reagera var den plötsliga synen av ett par vita spetstrosor ligga och flyta lite obekvämt i toalettvattnet. Fina trosor det där.

Jag växlade vid den tidpunkten till att tänka på någonting annat. Något i stil med, "Å nej, liksom. Det var lite äckligt." - För det var ju nästan till och med lite äckligt.
  Och visst kan man göra två saker samtidigt.

Jag blir tämligen frustrerad när jag läser gamla inlägg of mine.
Om det fanns en blogg som var kanondålig för nio månader sedan och än mer bakåt i tiden - så var det min. Jag är fullt allvarlig.

Paralellt med passerande tid så följer utveckling, och här har den då minsann inte stått stilla. Här följer några skrivregler, eller textliga characteristics allmänt (vilka många bryts i mina gamla inlägg) som jag utvecklat och följer vad gäller både min blogg, och de jag läser;

- Primitiva adjektiv, som t.ex "suger", är OK men till mycket begränsat antal.
- Dagboksinlägg suger.
- Ingen särskrivning!
- Inga helvettes, jävla, fan svordomar är på något vis trevliga att läsa.
- Ironi är icke att förklaras direkthänvisande. Då förlorar den hälften av sitt värde.
- Inga smileysar i berättande text!
- Bilder uppskattas och hör sällan till det sämre.

God eftermiddag.
  Allt tal om skräp (tillbakasyftandes på föregående inlägg) har fått mig att spendera den senaste timman med att organisera min blogg.

Onödiga kategorier är borttagna, och ersättande ditlagda.

Man kan alltså inte ens våga sig ut utanför dörren för att lämna soporna utan att bli påhoppad av dessa Jehovas Vittnen.

Kvinna: Hej, har du någonsin funderat på om det kanske finns en gud?
Maria: Jag tror inte på att det skulle finnas en högre makt som har kontroll över allt.
Kvinna: Men en skapare?
Maria: Nej.
Kvinna: Är du villig att ändra din åsikt? Visste du att 27 av 40 ändrar sin syn på gud och livet efter att ha gått med i Jehovas Vittnen?
Maria: Vad bra. Om att tillfälligt sätta sig i en totalt hjärnvättad miljö kan ge en människa ett stadigare grepp om verkligheten, så utgör ju en sekt alltså nästan lite nytta för samhället. Vet du vad, jag är ledsen men jag hinner tyvärr inte prata mer. Men dagen då gud bär ut soporna åt mig, då ska jag lyssna.

Indeed att den blev. Jag kom att träffa många bekanta organismer och det var allmänt great. Fast nog om det. Med risk för att jag repeterar mig nu, men jag är svinigt trött.


- En trötthet som gjorde att jag spottade ut tandkrämsutblandat saliv på golvet istället för i handfatet, då jag börjde mig ned för att ta upp toarullen, som jag alldeles innan med full kraft lyckades smälla iväg med enbart en naken armbåge.

Imorgon är det den årliga "Fristadsnatta" i Eskilstuna. Detta brukar vanligtvis innebära en massa fina och trevliga dans/sång uppvisningar på statsteatern från olika klubbar/förenigar här lokalt. Gratis inträde och en generellt sett, jätterolig tillställning!

Jag har planerat att ta och dra dit min stackars pojkvän, utöver övriga vänner. Symptomen börjar emellertid redan bli kanska tydliga, är jag rädd. Forthoppningsvis så överlever han föreställningen ut.

Hellu.

Full rulle, va. Lite sorry for the crappy uppdatering!
Det fina vädret har slitit mig itu och själv förstår jag knappt själv hur jag hinner med allt jag gör. Fast whatevermenty.

Det var någonting speciellt pågång på stan idag. Affärer hölls uppe till kl. 21, istället för ordinarie 19 och det var 10-25% realisation nästan överallt. Jag köpte två par handbehållare i svart skinn. Eller vantar och handskar, som de kallas mer vanligen. De bägge skall dock icke behållas. Köpte även ett par strumpbyxor. Jag menar, man måste ju ändå passa på?

Bara för att jag var ute sista dagen, med att skriva respektive lämna in en novellanalys - så skulle jag förstås straffas med försvunna skrivinstruktioner.

Det handlar alltså inte om en särskillt ingående analys, utan en tillsynes ytlig sådan. Och då känns det ju onödigt att sitta och "over-do it" som vanligt... jag ville känna mig effektiv för en gångs skull, och bespara mig själv lite fritid.

Så jag bestämde mig för finna detta papper, genom att mongostäda och ultrasortera hela mitt rum. Kanske då skulle jag vara lycklig att finna mina instruktioner. Sammantaget tog allt detta slit mig fem timmar.
  Inte detta förgäves! Jag hittade en massa tidigare spårlöst försvunna föremål. Exempelvis ett rött hårspänne, 46 fantastiska utgåvor av Illustrearad Vetenskap och en arg grannkatt. Emellertid förstås inte mitt eftertraktade insruktionspapper.
  Jag suckade och avslutade med att dammsuga mitt rum inklusive hälften av resterande lägenhet som tröst. (Det där lät ju nästan som om jag på något vis tycker om att dammsuga? Det var då det värsta. Få inte för er saker.)

Hursomhelst. Just som jag skulle ge upp och helt enkelt köra safe med att skriva en komplett analys, så hittar jag förstås instruktionspappret liggandes på sängen.
  Jag hade ju lagt det där på morgonen, så att jag tydligt skulle se det när jag kom hem och inte glömma bort att jag har en knapp deadline på att bli färdig med en satans novellanalys.

Lite naivt där, att tro att det skulle bespara mig tid att städa mer på fem timmar än vad jag annars sammanlagt gör på 156 veckor. Lite naivt, att underskatta en sådan smart människa som mig själv, som medvetet undermedvetet planerar mina, ack så reducerade i antal men ack fortfarande så befintliga; sena inlämningar.

Modig, kreativ och sjukt, originellt begåvad. Mitt inre förnuft bara totalförbjuder mig från att inte tala öppet om min #1 idol, så här är han...

Någonting som kan göra morgondagen till en förhållandevis bra dag är att jag går och lägger mig klockan tio ikväll. På riktigt alltså, klockan tio. Detta skulle ge mig uppemot nio timmars sömn.
  Den passerade veckans sömnunderskott har kommit ikapp mig nu och jag mår alltså inget vidare bra.

Det är väldigt sällan som jag upplever detta, men jag känner mig som en hoprullad trädgårdsslang, med knut på. En sådan där slarvigt upphängd som är jättejobbig att trassla ut när man är på gång att vattna de nyplanterade vinteräppelträden...

Nåväl, nog om det. På återseende alors

Kan inte säga så mycket annat än att jag är konstigare nu efteråt, än vad jag var innan. Ja, för allt avled jag ju nästan av skratt idag i sällskap med Matilda.

Okej, risk för att jag förvrängde sanningen litet där;

1. Jag sopade faktiskt golvet med mitt dödstillstånd, avståndet mellan liv och död var alltså på minst ett kvastskaft. Inte nära nog, kanske nästa gång.
2. Kan jag verkligen bli konstigare?
3. En svensk köttbulle bär i 28/29 fall loppspillning i köttbulleformat.

- men jag har hursomhelst haft det riktigt kul.

Upplever svårigheter med att  med full säkerhet lyckas fastställa kvällens höjdpunkt...
  Evetuellt var det promenaden hem till Matilda från stan, då vi bägge utvecklade polyvalfardosyndoma; ett välfärdssyndrom då man går runt och tror att alla kronhjortar befinner sig i välfärdstillstånd.

Vore det inte för den oerhört, onödigt tidiga timmen på dygnet, så skulle jag kanske skriva ett intressant blogginlägg. Ber på förhand om ursäkt för vad som komma skall.

Denna lördag tvingade Kanal6 mig att sitta uppe till kl. 01.25 och vänta på reprisen utav Dexter, som jag missade i måndags.
  Jag vet. TV och Maria har aldrig gått ihop, vart i helskota kommer detta klockslag ifrån... Vågar jag resonera inom mig själv, kring ting där det ifrågasätts om jag verkligen är vid mitt sinnes fulla bruk?

Befängt, som om det skulle finnas någonting som heter så för min del.

Nej, vet ni vad. Tidigare erfarenheter har lärt mig ett och annat om att skriva blogginlägg efter klockan två på natten - och det är att de aldrig resulterar i ett vettigt format.

Inte länge dröjer det skall ni se, innan jag hamnat ur spår och sitter skrivandes om nedfrysta uttrar eller om hur skinande blank jag kan putsa induktionsspisen. Skinande blank, skall ni också veta; är bara förrätten. Som salami. Salami är flottigt och gott.

Någonting jag verkligen stör mig på är serier som pågår i för många säsonger.
   Av någon underlig anledning så verkar många producenter ha svårt att inse när en serie har haft sin tid. Girigheten tar över och det slutar alltid med att programmet inte får uppskattningar i andra former än relativt ljudlösa suck.


Jag menar...
Varje gång jag råkar bläddra förbi Smallville t.ex, så ligger Lana Lang i sjukhussängen med besvärad blick och säger med lågfrekvensiv, allvarlig röst; "Clark, I almost died."

Varje gång jag skymtar Prison Break så jagas män i smutsiga kläder av en helikopter.

Någonstans är det dags att lägga ner.
Inse, det är liksom passé.

- Att stjäla luftventler till cykelhjul. Stenåldershaveri och så förbannat passé!
Låt bli min cykel för de heliga getternas skull!!!!!!!!

Men det är väl så när man besöker tandläkaren, antar jag. Tappar man inte tänderna så tappar man någonting annat istället.

Idag fick jag tillbaka mitt första matteprov på IB. Jag fick ett VG, det kan dra dit pepparn växer. Sen skrev jag en oförberedd uppsats på engelskan, som också gärna kan få dra ditt pepparn växer.

  Nå. Ett litet tag trodde jag detta skulle låta förstöra mig dag... tänk va, så fel man kan ha. Det var av ren slump som jag var i närheten av min telefon när den ringde; i luren befann sig ordförande för Moderata Ungdomsörbundet i Eskilstuna, som bjöd in mig på möte. Min vän Mård (a.k.a Jas-mine) hakade på.
  Det kom att bli riktigt kul. Vaniljkex och MER adderat med ironiska samtal känns kanhända svårtoppat; men det slår ändå inte "Back to School night" som Engelska skolan (min tidigare grundskola) hade ikväll. Se det såhär:

På Engelska skolan finns det lärare - 94% av dem tycker jag är bra - 40% av dessa är roliga - och ca 7% av dessa 40 råkar också vara, ärligt talat, det nästan absolut bästa med hela skolan. Förutom jag då, förstås. Fast jag går ju inte kvar...

Efter att ha fått talat med dessa idag, tillsammans med en handfull älskvärda vänner, så måste jag säga att Torsdag den 18 september var en riktig toppendag.

Hemma hos min pojkvän idag så fick jag för mig att snoka runt i hans rum under den tiden som han var och besökte toaletten. En sak jag önskar att få ogjort nu i efterhand.
  Jag fann en Ipod.

Okej, jag visste att han lyssnar på punk. Okej, jag visste att han lyssnar på metal.
... Men trance? (!!!??!?!!?)

Sådana där äckelpäckelrytmer som spelas på svettiga gym och porriga nattklubbar!
  När han kom tillbaka frågade han mig om allting var som det skulle. Jag misstänker utifrån detta att jag måste utstrålat något slags ultraförvirrad energi. Jag låtsades vara ovetande, som om ingenting hade hänt.

Jag antar att jag just då, när frågan kom, helt enkelt inte var redo att konfrontera detta påfund med detsamma. Hur borde jag gå tillväga? Under en bit paj kanske. Paj är gott.

Eller egentligen är det kanske inte just Dig jag föraktar... kanhända är det blott dina euphoriskt jumboirriterande näsryck. Vem vet?

Bara håll dig borta så lever vi alla ett längre liv.

---

Uppdt: Fast i verkliga fall så är ju ovanstående inte det minsta sant...

Att jag tog mig en kväll ledigt från plugg igår innebär att jag istället har en monsterlista till idag med både mer och mindre påfrestande uppgifter. Och förstås, så är det fint utomhus för första gången på nästan två veckor.

Idag bakade jag en jättefin äppelpaj, och hade allt gått som vanligt så hade den också resulterat god - emellertid, av okänd anledning, så var det någonting som artade sig fel.
  Den vart... alltså aningen skum. Med en arom som påminde mig litet vagt om spiskummin och binära gatuadresser. Why?

Klockan är strax över ett past midnight och jag kom ganska precis hem efter en liten, trevlig tjejkväll hos min vän Malin, numera även kallad "Mejsel". Vi köpte hem fantastiskt god kinamat från Spicy Hot, mjölk, chips och tre hyrfilmer. En däribland var filmen "Pledge this" med Paris Hilton.
  Kanske väntade man sig inte en succé, men det var en total katastrof som inte liknas så mycket bättre än med talkshowprogrammet "Jerry Springer Show". Det vill säga kaos avec en otydlig (om ens överhuvudtaget befintlig) röd tråd, adderat med ett meningslöst moral speech om "hur mycket man kan bli bortförd av det ytliga ljuset" samt "det är insidan och hur man är, som räknas" i slutet. Hade det kunnat bli bättre?

Globaliseringen har gjort det igen! Den har tillfört Sveariket ännu en ny djurart.
Lagom mysigt, tycker jag. Vem vill inte vara i närkontakt med världens giftigaste spindel?


Enligt Svenska Dagbladet så gillar den svarta änkan "dunkla, varmare utrymmen", så vi lär ju tyvärr inte lyckas stöta på någon då vi plockar apelsin på ICAs fruktavdelning...

Gör det mig till en hycklare; Att jag föredrar min nya HP framför min gamla?
Master of materiella illusioner.

Förstår inte varför folk går omkring och är rädda för fredagen den 13.
Varför tror ni egentligen att det internationellt vanligaste numret till larmcentralen är 911?

- Larmcentralen, vad kan jag hjälpa er med?
- Är detta 911?
- Ja, vad kan jag hjälpa er med?
- Min fru ska föda barn och det är knappt två minuter mellan värkarna!
- Är detta hennes första barn?
- Nej, det är hennes make.

Ja, in case det skulle vara någon som missat info så handlar det alltså om världens just nu största partikelaccelerator som är belägen  i Schweiz.

Idag startar det stora projektet. Högladdade protoner är att sättas i great movement och när dessa uppnått 99,99997% av ljusets hastighet så skall de kollidera. Detta är då beräknat att ske den 21 oktober. Anledningen till att man gör detta är för att försöka återskapa "The Big Bang".

Det finns forskare som varnar och menar att detta kommer bli jordens undergång. Vissa tror att kollisionen kommer resultera i ett svart hål som i sin tur kommer suga in all energi i jordens närhet. Alla organismer smulas upp i stoft, likt de stackars Clone Troopers som faller offer för Bothan Spys i Star Wars.

Än så länge har den stora krocken inte igångsatts, man har hitäntills bara gjort flertal mindre, testkollisioner - med mycket lovande resultat!

Jorden kommer alltså inte gå under idag, inte heller imorgon och inte nästa vecka;
utan den 21 oktober.

Det ser lite crappy ut alltså... men det är nog dags för kvällsvard nu.
Om ev. läsare faktiskt inte ser vad som hänt, så ombeds denne trycka ned F5.

Idag har jag varit frusen. Ja, för nu är hösten på gång minsann! Och tänk, det är mindre än 3½ månader kvar tills julen är här. Lagom freaky.
  Uppfattar mig själv som lite okreativ idag. Alltså... okreativ. Varken särskillt skämtsam eller överfylld med intressanta funderingar. Knappast påhittig heller. Jag har tidigare lagt märke till detta fenomen i samband med sömnbrist, och det sistnämna kan jag ju inte direkt förneka då jag låg och läste in i det sista på gårdagens dygn.

Vad i fastlandet, my guts. Snälla, vad är det jag sysslar med egentligen? Kan inte någon barmhärtig jävel bara komma och dräpa mig tills jag hamnar i ett åtminsone vettigt sinnesstånd?

Igår gjorde jag någonting jag egentligen lika gärna kunde gjort för länge, länge sedan.
Jag gick officiellt med i MUF.

Någonting som förvånade mig var hur man nuförtiden faktistk tar sig till för att göra detta...
  För den som inte vet så skickar man ett SMS till ett 72-nummer, får en kod och fyller i denna på hemsidan - och vips så är man medlem för 40 kronor som läggs till på mobiltaxan.

Så enkelt att det nästan blir lite tråkigt. Men bara nästan.

Idag har jag pluggat och målat naglarna röda. Det känns lite konstigt.
  Att plugga med röda nalgar, menar jag då. Såklart.

Btw så skojade min dator litet grand med mig tidigare denna söndag i samband med att jag startade den.
  Skärmen blev blå och kort därefter uppenbarade sig en mycket väl irriterande text. Himla massa skulle det vara att läsa, en myriad av orimligt babbel om programvara och F8. Jag skippade det mesta och ertappade mig tillslut med att läsa enbart den sista raden. "Påbörjar dumpning av fysiskt minne."


 Och då undrar jag... påbörjar datorn dumpningen imed att den blåa skärmed kommer upp eller väntar den artigt nog tills jag läst färdigt? Sikken kuggis, va! För det vore minsann lite väl fräckt tycker jag, mot den som faktiskt tar sig tid och läser allt strunt - att bli meddelad om denna exterminering inte förrän en fjärdedels vakt senare.

Skönt idag var ju de trettio minutrarna vi fick på oss att skriva en minst två sidor lång filmanalys på filmen "American History X". (en sjukt bra filmn för att tillägga)
  När tiden väl var ute och jag reste mig upp så visade det sig att jag hade mjölksyra i vaderna. Jag, stressad? Näver.

Klart skönast var emellertid den (oåh) så spontana men ack så inövade våg vi lyckades åstadkomma på idrotten. Vi är då allt en grupp ordentliga glädjespridare, eller så.

Bra dag, bra katt. God natt

EU är ju bannemig inte riktigt kloka ibland. [LÄNK]
  Nog med att FRA begränsar yttrandefriheten i Sverige till att man inte ens utan någon som helst misstanke får skriva ordet jihad. Ska EU införa crappings om att man inte får vara anonym som bloggare längre så kan jag ju lika gärna ta och äta upp min hatt med detsamma.

Om förslaget trots alla sina motgångar skulle gå igenom... så innebär det nämligen att jag kanske måste avslöja min sanna identitet, och därmed fly tellus. Ty säker är jag annars inte i varken minsta vinkel eller vrå.

Och bara för att avsluta med någonting lite extra omoget-provokativt, så har jag valt att knappa in ordet "jihad", ännu en gång.

Och ja, det var väl det jag ville säga just nu. Förutom förstås att jag precis konverterat till badskum. Det suger. För vem i helskotta vill leva som badskum?