Ja, det är sant; att det enda som väntar i slutet av tunneln är en brun banan.

Attans va!

Men jag räknar trots allt matte från och till, läser biologi från och till.

Exams om en vecka omaggaaad. Kan jag inte få springa runt i färgglada kläder och äta glass istället? Som alla små svenska och glada?

Och så känns det som om det redan vore sommarlov. Livsfarligt!

Mailade just University of Manchester som nog är mitt primary choice...

Förresten är det nu äntligen dags för lite lediga tider, alldeles lediga. Lagom lägligt anländer dessa för att jag skall kunna låsa in mig i det fina väder som inte undkommer mina molekyler på några villkor.

Ska le och gråta och läsa matte.

Så nu har det gått ännu en vecka. Skolan är snart slut.
Det är simtävlig i Eskilstunas badhus idag igen så det blir ingen simträning...
Istället ska jag gömma mitt hår under en mössa och gå ner till en tröja på stan som jag lade undan igår. Fast då måste jag skynda mig lite innan klockan hinner före.

Om jag är sjuk (i värsta fall avliden) imorgon bitti så är det för att jag utsatte mig själv för nagellacksångor alldeles för länge. Så nu är det deklarerat och man behöver inte obducera mig som i den där filmen...

Oavsiktligt detta.

Som jag tidigare sade, ee-eeee och så laggar min dator.

Ni besöker mig, och så skriver jag knappt om annat än sånt här.

Igår kväll befann jag mig på stockholmståget mot Hallsberg, jag hade varit och handlat kläder med en god vän och var menad att bli upplockad av förälder i Flen i vidarefärd mot sommarstuga. Det var i ett moment av studier (nej, tyvärr skolarbete...) som jag blev sällskapad av ett par killar (samt en tjej) i ålder motsvarande min. De skulle med flertal övriga i vagnen hälsa på hos en kompis i Flen.

Den ene killen bodde på Södermalm och gick på NTI medan den andre var från en stockholmsförort som rimmade på Växsjö, och läste samhäll/design. Vi var väl överens musikmässigt och de tipsade mig om The Big Pink, Black Tide och Black Kids. Det blev något slags instant friendship, resan gick fort, och som jag sedan stod i hemma i hallen lyckades jag bära på en liten känsla av ånger över att jag inte kunde deras namn. Visst skulle ni ha frågat efter mitt?

En hemstad och ett gymnasium är inte tillräckligt för att finna mig på Facebook, men kanske är någon av er tankspridd nog att ge sig på att googla fram mig via relevanta nyckelord, i fall att jag skrivit ned alltsammans i en blogg eller liknande.

Jepp, via min blogg raggar jag. Lägg in en kommentar när ni hittat mig.

Min helg hade kunnat vara den dystraste på länge. Det var den inte.

Syftet är inte att framstå som något slags EMO, jag är i princip så far away man kan vara från detta tillstånd. Faktum är dock att det är någonting ledsamt på gång. Etiskt sett är det kanske fel av mig att må som jag gör, men jag föredrar verkligen att må bra. Det är trivsamt. Och jag mår faktiskt väldigt bra.

Tack till alla som tog del av min helg!
(Den ariske tidsoptimisten, kanske främst)

Sportlovet är slut om en timme och jag är glad. Jag har saknat IB och ser rent allmänt (hemskt mycket) fram emot kommande vecka.

Jag är väl efterbliven.

Det är så mycket missförstånd kring botox att jag nästan måste speak my mind.

Botox är ett nervgift. Den enda anledningen till att man resultatmässigt verkar ha färre rynkor är för att man helt enkelt inte kan rynka ev. problemområde längre.

En kvinna i Ukraina har nyligen stämt sin plastikkirurg för att botoxpreparatet gick ut i kinderna och paralyserade hennes smil.
  Lite naivt, tycker jag, att tro att något man injicerar i kroppen skall stanna på ett och samma ställe. Då har man minsann glömt att människan är en levande organism med ett blodomlopp. Självfallet kan giftet sprida sig vart som helst, även till le brain.

Det är inte klokt hur långt en människa är villig att gå för fåfängan.

- Och i den plötsliga stundens plötslighet så går det åter att logga in på min blogg. Varför nu, när jag för tillfället inte har överbliven tid till att underhålla er?

Jag saknar ju...

Animal farm skall vara utläst imorgon.
  Två kapitel har jag kvar, och tänkt var det att jag skulle vara färdig med dessa så här dags. Det uteblev emellertid för boken att följa med mig hem. Hur det kommer sig vet jag inte, men faktumet består och jag tvingas göra det bästa av situationen.

Frågan är dock vad detta exakt skulle innebära...

Att googla fram chapter summaries och få in kapitlenas huvuddrag?
Att speedläsa en gammal uppsats om Sovjet så att jag har coola saker att referera till?
Att lägga sig till sängs och vakna som en lagom utsövd människa?

En sak är säker, blogga är det illa med tid för ikväll.

Imorgon är det öppet hus på S:t Eskil.
  Jag kommer med ett par IB-vänner spela upp en fem minuter lång, pjäsaktig sak och å-å så rolig vi författat den.

Resterande helg är att spenderas med Jasmine, Dennis och än flera MUF:are of Södermanland. Ser otroligt mycket fram emot detta!

Jag skall sova gott nu, och hoppas blogga igen senast på söndag.

Låt inte rubriken missleda er, ty dess enda anledning till befintlighet är att kompletera de very last words of detta inlägg. (som för att tillägga tyävrr inte kommer ge så mycket mer än de senaste jag publicerat)

Även om jag inte fick mycket gjort med Dennis på biblioteket i förmiddags, så var det i vilket fall efteråt aktuellt med relativ effektivitet på simträningen.
  Därefter, helt icke-planerat, så tog jag följe med min far till sommarstugan. Skönt att vara här faktiskt, och vill man tala än mer i presens så såg jag precis färdigt en chockerande dålig film med Nicholas Cage.

I know. Dålig film, med Nicholas Cage? Vi älskar ju Nicholas Cage!
  How could that be?

Vet ni vad, jag må ha litet att uträtta för tillfället. (But!) I will be back.

Jag sov nio timmar i natt, men upplever mig ändå som tröttare än någonsin.
Kan inte minnas en dag då jag skulle varit mer oskarp till sinnes än denna.

Känner mig hur omitiverad som helst. Till allt.
Jag har inte ens lust att krossa socialdemokrater, vart är jag påväg?

God eftermiddag.
  Allt tal om skräp (tillbakasyftandes på föregående inlägg) har fått mig att spendera den senaste timman med att organisera min blogg.

Onödiga kategorier är borttagna, och ersättande ditlagda.

Hellu.

Full rulle, va. Lite sorry for the crappy uppdatering!
Det fina vädret har slitit mig itu och själv förstår jag knappt själv hur jag hinner med allt jag gör. Fast whatevermenty.

Det var någonting speciellt pågång på stan idag. Affärer hölls uppe till kl. 21, istället för ordinarie 19 och det var 10-25% realisation nästan överallt. Jag köpte två par handbehållare i svart skinn. Eller vantar och handskar, som de kallas mer vanligen. De bägge skall dock icke behållas. Köpte även ett par strumpbyxor. Jag menar, man måste ju ändå passa på?

Gör det mig till en hycklare; Att jag föredrar min nya HP framför min gamla?
Master of materiella illusioner.