Har du svårt att låta bli att plugga? Är det helt omöjligt att släppa koncentrationen? Frukta ej, ty lösningen har jag! På följande vis går du tillväga:

1. Tänk inte.
2. Om du tänker, skriv inte ned det.
3. Om du skriver ned det, tala inte om det.
4. Om du talar om det, finn inte intresse i vad som sägs.
5. Om du finner intresse, sök distraherande väsen.
6. När du funnit ditt väsen, tänk för guds skull inte på det.

Dollal utövade idag sin "hämnd" på mig i matkön, refererande till detta.

Dollal: Oj, Maria!
Maria: Va?
[Dollal pekar som en galning mot mina fötter]
Dollal: Du har fått någonting om bakfoten!
Maria: ... Va?
[Dollal fortsätter frustrerat att peka]
[Jag kollar slutligen ned]
Dollal: Hahaha! Du gick på det! Haha, vem är det som har gjort bort sig nu då?
Maria: Meh!
Dollal: Du gick på det! Haha! Du gick på ditt eget skämt!
Maria: Du pekade ju som om ditt liv hängde på att jag skulle kolla ned.
Dollal: Jag ska skaffa blogg och jag ska skriva om hur du gick på ditt eget skämt!
Maria: ... det roliga var att jag inte ens behövde skämta. Jag skämtade aldrig.
Dollal: Hahaha! Du är så ägd, Maria! Så ägd!

Vi ogillar dammsugarpåsar i min familj, så vi kör på hydrodamsugare. Man fyller alltså på med vatten innan man dammsuger, dammet samlas däri och när man är klar så häller man ut. Grejer minsann. Min yngre broder hade idag uppdraget att ta sig genom hela huset med apparaten. Jag tyckte synd om honom och erbjöd mig att hjälpa till litet. Jag ropade på honom när jag var klar.

Anton: ÅH! Jag hatar att dammsuga!
Maria: Nejdå...
Anton: Det är det tråkigaste som finns och det är smutsgöra!
Maria: Klaga inte sådant, jag har bara lämnat dig det värsta.
Anton: ÅÅH!!

Efter dryga tjugo genomkämpade minutrar...

Anton: Aah, vad skönt. Nu är jag äntligen färdig!
Maria: Vad bra. Det var väl inte så hemskt.
Anton: Nej, det gick till och med fortare än jag trodde.
Maria: ... du vet väl förresten att jag tömde dammsugaren innan du tog över.
Anton: Öh. Jaha?
Maria: Ja, det var alltså inget vatten i den.
Anton: Va! Var det inget vatten i den!?
Maria: Ja, nej, men det såg du väl?
Anton: Nej!?
Maria: Hmm... så du har alltså dammsugit utan vatten nu då?
[Anton springer i melankolisk förfäran iväg till dammsugaren]
Anton: [avlägset] Det är tomt...
Maria: Oj då. Det innebär ju att allt damm du sög upp flög ut i luften igen. Vilken otur, du får visst lov att göra om allt.

Jag tänker för mycket, på allt. Det är lättkonstanterat.

Tänker allt på mig?

Varför skulle det inte. Vad är det som gör det mer sannolikt för mig att tänka på något, än för något att tänka på mig. (bortsett från det faktum att jag tänker för mycket) Rent generellt alltså. Svar inget.

Ändå kan jag inte låta bli att fundera över hur mycket jag blir funderad över själv. Det är väl en hybrisgrej. Och en metafor.

Just när det var som ljuvligast valde vinden att ta till i styrka, varsamt bar den med sig min snorpapperuppsoppade sellofanpåse. Så som för en överblommad maskros, releserades hopknöglade, halvfuktiga pappersmassor. De såg ut att levitera. Efter ett tag landade dem. Än ett här, och än ett där. Pappersrullar fortplantar sig inte.

Det tog mig drygt en timma att samla ihop dem igen. Tack och lov för gott väder. Kroppstemperaturen är på tok för hög, och min blogg ser ut som en gatusten.

Är det möjligt? Kan verkligen en dag vara lika fantastisk som denna? ...Är det ett spratt som spelas mig? Jag vet knappt åt vilket håll jag ska ta vägen!

Jag är så lycklig över min tillvaro att jag skulle kunna få världens alla björkar hoppa hage, om jag så önskade. Detta är er ett rent löfte från min sida! Kanhända (dock) att jag inte har just den superkraften i besittning för närvarande, men så var det också någon snål jäkel som kom på att "det är tanken som räknas". En jäkel som jag just nu äro evigt tacksam. Ja, tänk, det finns verkligen tillfällen för allt.