Jag tackar getaguden för diset på himlen.
  Maria Hedman må vara solbög och tar toujours* alla chanser possible att vara ute under i solens strålar så gott som fröken förmår - men honestly, jag klarar inte av mer. Inte ens Båvens svalkande sjövatten tycks kunna hindra mig från att börja processen att övergå till flytande substans à la human denna vindstilla, södermanlandska lördag.
  Mirakel finns ändå, jag har just tagit en paus från värmen och gått in inomhus för att återhämta mig.

*Toujours - Alltid en francais

Jag vet inte riktigt hur jag kommer minnas gårdagen då jag tänker tillbaka till den i framtiden...

Var det dagen då busschauffören på linje två trampade på pedalen i takt till musiken och skakade sönder passagerarna, och också lyckades förstöra sin lilla maskin så att den pep lustiga melodier och skrev ut ett två meter långt, roligt kvitto?

Var det kanske dagen då jag skulle lämna tillbaka ett par försenade, facklitterära böcker på bikblioteket men hade oturen att precis hamna bakom en tant med en 80 cm hög trave av tunn-tunna barnböcker och fick stå och vänta i exakta sjugosju minuter för att hon aldrig riktigt förstod att streckkoden ska vara på samma sida varje gång man stoppar in boken?

Var det den eftermiddagen då jag medverkade i en välgörenhetskoncert för Etiopien, som gick ganska bra?

Eller var det kvällen då det hände något tämligen pinsamt hos min pojkvän?

  Hur det väl blir återstår att se. Kanske minns man bara dagen som den varma 30 maj år 2008...

Jag såg den nya Indiana-Jones-filmen på bio här om sena kvällen med friend och pojkvän.
Ni som hade tänkt gå och se den rekommenderas hålla för ögonen nu...

Förvisso var den faktiskt väldigt spännande emellanåt. Och att ryssarna var med gjorde ju bara det filmen dubbelt upp så bra! (skämt åt sidan... fast jag gillar ryssar)

När allt kom omkring dock så handlade allt om ailiens. Snacka om att man blev besviken. Ailiens!
Det var alltså dessa som skulle ha kommit ned till jorden och lärt upp människan exempelvis konstbevattning, avloppssystem och etc... Det är utomjordingarna vi skall tacka för vår nuvarande, hyfsade, intelligens.

Filmen slutade med att huvudryssen blev till stoft, att det stora mayatemplet i guld smulades sönder av ett stort skalv och att ett rymdskepp därifrån flög iväg till Mars.

Jag gillar verkligen inte sammankopplingar med marsianer.
(No offence mot er som är födda månad tre)

Alors, nous recontrons. Avez-vous prét?

Trevligt att träffas läsare, trevligt att träffas.
  Jag har lyckats bli så brun... höhö. Det är rätt najs.

Idag skulle vi ha simdag med skolan. Överaskande nog var det också menat att ha orientering alldeles innan?
  Förvirrade likt jubelmungos hade inte en enda nia med sig lämpliga kläder, ty ingen hade uppfattat att orientering skulle vara ett faktum?? Nåväl, jag tillsammans med Jenny och Elin vann mojset och blev därmed bjudna på glass av idrottsläraren när vi senare simmat färdigt. Eller... jag tog en korv med bröd.

Vi stannade kvar några stycken på badet tills klockan fem, sen var det bara mongo Malin och jag som skulle ta bussen tillbaka till stan... och när vi väl var där insåg vi att vi var mycket väl hungriga så vi köpte wook och satte oss i en avlägsen lekpark. Det var riktigt skönt! Och trevligt. Nästan lika trevligt som att träffas med er läsare.

Franskafilmen lägger jag förövrigt ut på YouTube ikväll. Om ni vågar så kan ni ju ta och kika på den... egentligen misstänker jag (om jag ska vara ärlig) att den hamnar på bloggen inom kort...

Tjohejsan!

Igår kom jag inte hem förrän 23.40... med andra ord så hade jag ganska fullt upp. Grymt kul dessutom.

Jag hinner tyvärr inte berätta just ni vad jag sysslade med igår, i alla fall inte om jag ska småskildra vad som är på gång för idag!
  Niorna på min skola har sedan ett par veckor tillbaka bestämt att en gemensam 'skolkdag' skall äga rum just onsdag den 28. Menat var det att vi skulle ta oss till Vilsta. (fritidsområde med bad, grill osv. osv. i Eskilstuna) Emellertid har jag källor som meddelar om att någon skvallrat (alltid någon tråkmåns som gör det...) skolan har alltså skickat ut ett par folk till Vilsta... så där kan vi inte befinna oss.
  Då återstår att se hur listig personalen på skolan är. Kommer de hitta oss på vår nya destination? Spännande, spännande.

Aja, jag ska möta upp Bazyl och Sarah om 20 minuter, vi hörs!

Min mor har tendens att vara lite lustig ibland... här om dagen fick hon något slags impuls och köpte sju, olika vita blusar. Ja, ni läste mina ord. Sju. Visserligen lämnade hon tillbaka fyra, but still! Hehe... kan inte klaga egentligen!
Faktum är att jag hade på mig en utav dessa idag. Jag är mongoförälskad! Och knytet där bak som inte fotot förmedlar... Rawr.

Nej, ni får dessvärre ingen toppenbild... ty man är inte på fotohumör som nyhemkommen simmare minsann.
Men vet ni vad? Klockan är ganska mycket och jag tänke ta och sova nu. Hoppas ni inte misstycker.

Ibland kommer sådana där riktigt glada dagar... Ja, jag menar riktigt glada dagar - med stunder då man inte förmår sig att dras ned utav det minsta. Man rår inte ens för det liksom, det går bara inte att bli kvitt den underbart livliga känslan.
Förstår ni vad jag menar? Fantastiskt vilken underbar måndag.

Men vet ni vad jag kom på? igår var det den 23 maj, och exakt ett år sedan som jag slet av 95 % utav främfre korsbandet och försrörde mitt knä.
  Idag känner jag dock faktiskt en ganska stor optimism över alltsammans. Det har ju hunnit bli så mycket bättre på ett år nu, och kanske att jag till och med kan springa ordentligt om ännu ett?

Hallå, och god morgon.

Lördag at last, jag säger då det.
  Jag är på landet, det är soligt, pappa lagar rabarberpaj, grannen klipper gräsmattan... allt är som det ska vara. Måhända att jag dragit på mig en liten förkylning, men jag har då allt haft det värre förut!

Av någon anledning gick jag upp klockan sju idag. Säg mig, är det inte meningen att man ska sova ut på helgdagar?
  Jag insåg att det måste vara något allvarligt fel med mig, men jag visste inte vad jag skulle ta mig till så jag gick ut. Jag lade även märke till att det var oerhört najs i solen så jag tog och la mig på gräsmattan och lyckades ganska snabbt somna där istället. Jag blev emellertid väckt med en nysning utav en spindel som kröp in i näsan på mig... men det är en annan historia.

Klockan 14 sisådär får vi idag besök utav min äldre broder Joel & CO. Det var längesedan jag träffade dem så det ska bli mycket roligt!

Gårdagen för övrigt var en sjukligt lång dag alltså. Vi filmade i över tre timmar igen och förvisso blev vi färdiga, men jag var allt annat än pigg när det väl var slut.
Sen skulle vi tillbaka till skolan för att äta lunch... en lunch som inte var särskillt god. För att sedan gå på möte/repetition inför ännu en välgörenhetskonsert som jag ska vara med på nästa vecka.

Efter stor och oändlig längtan hamnade jag så småning om hos min pojkvän. Jag hann inte vara särskillt länge där eftersom mor min ville åka lite tidigare än vanligt till landet. Och kort efter att ha anlänt dit där jag befinner mig nu, så fick jag ett samtal utav Dennis och Polacken som ville ha ut mig för att filosofera. Jag hade då faktiskt gärna velat komma ut om det inte vore för att jag var sex mil för långt bort...

Nåväl, jag avslutar detta inlägg likt jag avslutade mitt förra, ty jag måste klippa mer i filmen nu...
  Men vi hörs, skulle jag väl säga i alla fall!

Home at last! Ni anar inte hur trött jag är... sömnunderskott, eventuell förkylning, biologiprov som sista lektion och sedan filmning till final french project i fyra timmar borta i fjärran. Tog mig en fyrtio minuters promenad att komma hem efter att ha varit på fötter sedan klockan tre. Det är något otroligt skönt att vara hemma igen, det kan jag lova er.

Nu bar det av att klippa och regissera filmen då.. har ni tur så får ni kanske en smygtitt senare ikväll.

Hej alla läsare!

Det är så här att jag planerar att introducera någonting nytt här i bloggen...
  Jag har funderat på saken ett tag, och min slutsats lyder att tiden faktiskt är inne.

Jag har låtit mig inspireras utav mina (i parantes) idoler Anders och Måns, och inför därför från och med idag någonting jag kommer kalla "Topp 3". Det handlar om ingenting annat än att jag personligen skall ranka olika saker i vardagen från en topp .. ett - tre, och det kan handla om allt från att imitera sälar och sätt att plocka smultron på i kjol - till mer seriösa ting som exempelvis utrikesministrar eller mjölk.

Det var kanske när jag tänker efter inte det smartaste att avslöja detta just nu, min första Topp 3 kommer eventuellt inte förrän imorn... Och hälften utav er lär ju ha avlidit utav spänning tills dess!

Ja, nu var det allt dags att byta tycker jag.
I papperskorgen med den gamla!

Äntligen har halva måndagen passerat, äntligen!
  Nu är det bara fyra dagar kvar till veckans helg, elva dagar kvar tills helgen veckan därpå och inte mer än 19 dagar tills helgen veckan efter det!

                                                                                                                                      I'm in heaven.

Hej läsare!

Om ni undrar vart jag hållit hus så har jag spelat Super Nintendo. Vad kul det är, (!!!) enklast är bäst.
  Jag fick för mig någonting och plockade fram det för första gången på jag vet inte... sju år? Nu förstår jag inte hur jag ens en gång kunde plocka undan det!?

Förvisso har jag bara ett spel... och liksom Dennis må ni (ev. spelbekanta) tro att detta ska vara Super Mario? Men ty icke. Det är Jurassic Park!

Hehe, fast nu tror ni kanske jag har spelat hela helgen. Vilket jag kan förstå utifrån att själv läst första meningen i detta inlägg. Egentligen var jag halva fredagen och nästintill hela lördagen med min pojkvän och hade det jättetrevligt! Fast nej, han har inte sovit över. Vi har varit tillsammans i 15 månader, och ännu förbjuder mina konservativa föräldrar oss från detta.
  Jag har även läst lite och grejat med min avslutningsklänning.

Getans vilket tråkigt inlägg. Haha. Jag har inte skrivit på över 48 timmar, och så publicerar jag något segt skit om Jurassic Park (som för övrigt är ett mästervärk inom filmhistorien). Ojoj...

Det händer att jag ertappar mig själv med att ha hamnat i ett slags zombieliknande tillstånd.
  Som i morse till exempel, jag stod och bredde min macka i över tio minuter. Fram, tvärs över, diagonalt, tillbaka, lite åt höger... När jag väl vaknade upp så kunde jag inte komma på var någonstans i mina tankar jag skulle ha varit.

  Vart tog jag vägen egentligen?

Hej läsare, men se så kul att ni tittade in även idag!

Jag har haft en nöjsam onsdag faktiskt.
  Småkul i skolan, trevligt med Sarah efteråt och sen får man inte glömma den goda maten min mor bjöd på nu ikväll heller!

Jag har ägnat mig ganska mycket åt skapande idag. Jag har bland annat skrivit på en pjäs, ritat en massa, sytt på min klänning, träslöjdat...

Och förresten pratade vi med träslöjdsläraren om vårt betyg idag.
  Han var lite imponerad över min gris och frågade mig om jag sysslat mycket med träslöjd tidigare. Jag sa nej, och sen kom jag på att jag är bra på att göra snöskulprurer så jag sa "But I'm good at making snowmen!"
  Han fattade ingenting... Allt jag fick var en nonchalant tystnad som tydde på att jag var helkonstig. Haha, fast ni kanske inte heller fattar? Men det jag menade var att jag ju har skills på att formgiva snö, så varför inte trä likaså?
                                                              Eller nåt...

Hej!

Jag är ledsen att jag inte har haft någonting småkul att bjuda på till era sinnens favör på sistone... Eller jo, det har jag. Faktum är att jag har massor med roligt på lager att yttra för er läsare, jag kommer på nya kluriga saker varje dag!
  Dock tar det ofta lite tid att formulera sig, och tid är dessvärre inte ett ting jag har speciellt mycket av just nu. Tråkigt nog.

Jag kan heller inte simma idag. Det känns sämst. Jag är så himla sugen på att göra det nämligen, dock är mina axlar fortfarande oerhört röda, och jag vet att smärta med allra högsta säkerhet kommer vara en faktor om jag hoppar i den hyfsat varma bassängen med en baddräkt som ligger och gnider mot samtliga problemområden... Därav rubriken litegrand, även om bassängvattnet är clor till den största delen, och inte vatten.

                                   Nu ska jag iväg och handla tyg till ett nytt syprojekt of mine..

Det finns en gräns för allt i vår relativa värld, en hårfin linje som skiljer åt lite från mycket.
  När allt kommer omkring är det ändå alltid måttligt som är det bästa. Varken underkant eller överflödigt, utan lagom.

Av någon anledning (eller flera eventuellt..) så är denna måttliga lagomhet svår att uppnå. Varför ska det vara så? Varför ska alltid maten vara aningen för salt... Varför ska cykelsadeln vara tämligen för låg?

Varför ska mina axlar vara röda som rädisor??
  Fast ska man vara optimist... så är dem ju bara måttligt överbrända. Eller kan man resonera så?

Hajhaj!

Ordentligt soft dag har det varit idag. Jag har inte haft några riktiga lektioner, bara en massa muntliga prov i årets nationella, långa raster och sköö-önt väder.
  Proven tycktes gå bra! Dock messade jag up på matten när vi satt och kollade på grafer. Jag trodde jag var jättesmart som kommit på nåt avancerat mojs, dock var jag helt ute och cyklade... utan hjälm dessutom?

När alltsdammans väl var slut gick jag, Dennis och Bazyl (polacken) till träslöjden. Ty alla ligger vi efter i arbetet och det är ganska dags att börja bli klar minsann.

Jag hade några ärenden på stan, men nu är jag hemma!
   Och förresten beställde jag min balklänning igår kväll.
Ni ser den om ni kollar aningen åt höger kan jag lova.

... Fisk.

Ja hallå, ja.

Skämt åsido med rubriken. Så skrev jag bara i fall att min vän polacken skulle få för sig att läsa här på bloggen inom de närmaste dagarna. I am just jävling, eller så.

Trevligt att ni tittade in för övrigt. Nu när ni ändå läser så ska ni få en liten varning utav mig...
  Köp aldrig, vad som än händer, polskt mekano bara för att det är billigt! Tänk så mycket strunt de säljer dessa dagar... Varken jämna eller stabila byggdelar, totalt hopplöst är det.

Hej läsare!

Så knasigt, jag har inte fått någon tid till att skriva någe igår kväll och idag... men nu sitter jag här i alla fall! Och ptja... ingen superdag kan jag väl säga. Men jag hade nationella matte C i morse, och det gick ju bra åtminstone!
  Efter skolan gick jag och några tjejer ner på stan och fikade, klockan tre drog jag till kören för att sen gå ner på stan än en gång, fast med Netto. Jag tänkte köpa ett par shorts, men av någon anledning så fungerade inte mitt kort? Vilket ju var konstigt eftersom jag köpt glass med det bara två timmar innan. Nåväl, jag la undan dem till imorrn istället!

Och btw så gick det sjukt bra att träna igår! Vi simmade 3,5 km... men det som gick så bra var när vi simmade 3 x 800 m frisim. Jag höll samma tempo hela vägen, satte inte ner fötterna en enda gång och kunde till och med maxa sista 50 metrarna. Det känns som jag börjar komma i form igen och det är otroligt vilken härlig känsla det är alltså.

  Nog om det va! Fast jag tänkte ta och käka lite nu, men vi hörs

Tjoho!

Men ojoj vad klockan är mycket... jag måste ju iväg och simträna med detsamma!
Sikken otur banne mig, men nu vet ni att jag ännu är vid liv i alla fall.

För tjugo minuter sedan ringde en lagom skum person med mellanöstersk brytning till min hemtelefon:

Maria: Hej, det är Maria
Skummis: Halåååaa!?
Maria: Hallå? Det är Maria.
Skummis: Kan jag [mummel] bra?
Maria: Ursäkta?

Sen blev det tyst i luren, så jag la på. Men en minut senare ringde det igen...

Skummis: Vadå ursäkta. Jag behöver inte be om ursäkt! Du ska be om ursäkt!
Maria: Nej. Jag hörde bara inte vad du sa...
Skummis: Varför lyssnar du inte på mig?
Maria: Jag hörde inte.
Skummis: Du lyssnar aldrig på vad jag säger!
Maria: Jag tror du har ringt fel...
Skummis: Är det Alan som pratar?
Maria: Nej det är Maria.
Skummis: Ge mig Alan.
Maria: Du har nog ringt fel nummer.

Sen lägger han på... och fem minuter hinner gå tills han ringer igen...

Skummis: [säger någonting på typ arabiska]
Maria: Du har ringt fel!!
Skummis: Oj, jag har nog ringt dig fel.
Maria: Ja!
Skummis: Ge mig Alan.
Maria: Det finns ingen Alan här!
Skummis: Okej, jag ringde dig fel. Hej då.

Sen la han på igen. Han verkar ha förstått det där med fel nummer nu, han har inte ringt på tio minuter. Fast jag börjar nog känna mig lite ensam...

En söndag råkar ju ha en viss tendens att bli segaste dagen på veckan ibland.
  Det är då man sätter sig vid skrivbordet, drar en suck och gör klart majoriteten utav skolarbetet. Det är då man tar kraften till sig och städar. Eller så gör man ingenting. Ja, inget helt enkelt.

Hade jag varit ute på landet nu så hade jag helt klart legat i solen nästintill naken hela dagen och inte uträttat det minsta. Kan hända att jag hade läst ut min bok, men vad hade det gjort för nytta?

Fast bland det segaste med söndagar är ju ändå alla ringande kyrkklockor som förstör ens final-kommaikappsömnunderskotts-sömn, som man såväl behöver inför veckan som kommer.
   Man blir väckt, gör en sur min, somnar om... blir väckt, vrider på sig, somar om... osv.
  Att alla kyrkklockor ringer samtidigt är tur dock, jag tackar för det. I annat fall skulle det låta kyrka om vårt land dygnet runt, om varje sån där skulle ringa för sig själv det vill säga. För visste ni att Sverige är världens kyrktätaste land? Ändå är det knappt någon som besöker dessa i vårt sekulariserade samhälle...

Nu ringer det igen, 12.27.

För den som undrar hur det gick på välgörenhetskonserten igår, så kan jag säga att det nog inte gick som bäst.
  Mycket problem med ljud och så, vi fick inte igång allt förrän klockan tolv och föreställningen skulle ju börja 13. Många framträdande fick stå och vänta hela minuter på scenen för att musiken inte gick igång, medans numret där jag var med fick musiken startad för tidigt innan ens alla mikrofoner var uppskruvade.
  Men när allt kommer till kritan så fick vi en en hel del pengar, och sammantaget tycker jag det var en hyfsat lyckad konsert.

Måste avsluta med att säga att jag är grymt imponerad av grabbarna i bandet Euphoric, jag måste till och med länka till deras myspace känner jag och fetmarkera detta stycke.

PS.
Förlåt för ett tråkigt inlägg. DS.

Har ni funderat över det där med sirap?
  Ska jag vara ärlig så vet jag faktiskt att människan idag tar den för givet för att vara någonting som den egentligen aldrig varit.

Den finns som brunbrun, ljusare och väldigt ljus.
  Vissa föredrar att använda andra namn till sirapens varierande sorter, men läser ev. sådan person denna text så kan denne ju inte längre undgå att läsa det personen i fråga redan läst eftersom vi alla vet att ögonen texten redan flitigt passerat. (???) Kort sagt så vill jag från er inte ha några klagomål vad gäller klibbiga fingrar.

Vad är då sirap?
Ni må tro att sirap är gjort på socker... ty ryktet säger detta, jag vet.
Men allt är korruption!
Sirap görs på motorolja, precis som den moderna sälen!
Allt för länge har detta varit en hemlighet. Nu är det nog, mutor innebär inte längre tystnad.

Året var 1345 - och den habsburgerska herren Moto Rolja var att göra sitt livs största upptäckt.
  Under en promenad i Franska öknen (där Schweiz ligger idag) råkade han av misstag sätta foten i ett sandkräftbo... någonting skumt hände och innan han visste ordet utav det så befann han sig helt plötsligt på en fontän utav svart, mustig vätska!
  Klyftig som Moto Rolja var så döpte han fenomenet efter sig själv. Dock var han inte lika klyftig när han lanserade motoroljan som en livsmedelsprodukt. Det var en sås som bestod utav 95% motorolja, 3% glycerin respektive 2% okänd substans och det viskades om att denna fungerade som förebyggande medel mot diabetes typ två.
  Innan man ens fått tid att testa varan så hade den hunnit bli en sensation, det var någonting vartenda adlade man skulle äga.

Dock upptäckte man så småning om, förutom att motorolja inte förhindrade diabetes, bieffekter så som inkompetens, kolik, tarmluddsavlossning och dylikt.
  Alla som intagit motoroljeprodukten förlorade förståndet. De tycktes inte bära på en större intelligens än ett apdjur och blev ocskå därmed ofta kallade för Sir-Ape.

Med detta fick produkten sitt namn. Sirap. Och som läsarna vet, så finns denna produkt att köpa än idag. Jag kommer nog allra högst troligen bli förgiftad nu på grund utav det jag gått ut med, men jag står för vad jag tycker och svenska folket har rätt att få veta vad det är de stoppar i sig!
  Världsregeringen vet att människan idag inte sväljer något såvida det inte är sött... och därav också missförståndet med socker. Motoroljan är nämligen megabehandlad med sötningsmedel!

Som bekräftelse för min nykonspirerade teori kan vi ta Sir-Ape Elton John som exempel. Det finns väl ändå ingen intelligent människa som köper 45 identiska diamantklockor för 3 miljoner dollar/st till sig själv?

Så vad får då man om man vänder på sirap?
  - pariS! ... hihi.

Believe it or not, men jag har faktiskt varit i skolan idag och det var grymt kul. Detta är inget jag tidigare nämnt för er läsare, men imorgon ska jag sjunga och dansa tillsammans med två tjejer på en välgörenhetskonsert här i Eskilstuna. Alla som medverkar träffades kl. 10 idag och övade för en sista gång.

Inkomsterna från konserten kommer gå till en organisation som ger stöd åt familjer och skolor i Burundi, ett litet land som ligger i centrala Afrika.

Lite sent kanske att tipsa, men har ni inget speciellt för er och bor i närheten av Eskilstuna så får ni gärna komma till St:Eskils gymnasium klockan 13 imorgon! Många bra framträdanden kommer det vara må jag säga!
  Inträdet är fritt, sen kan man om man vill alltså skänka pengar på vägen ut eller via att köpa fika. Det kommer vara en loppis också, dock har jag ingen aning om vilken tid...

Jag vaknade inte bakfull idag, och vet ni varför?
Jag dricker nämligen inte alkohol.

En del må tycka att detta gör mig till en tråkig individ, och kanske är också isåfall fallet.
Det spelar emellertid ingen roll för min del.
Jag råkar faktiskt vara fullkomligt lycklig och tillfreds med mitt tråkiga liv och känner inte det minsta behov av att behöva ändra på mig för att nå upp till andras förväntningar. Moahaha!