Ett "besvikelse-SMS" kännetecknas mycket enkelt på två alternativa vis:

1. SMS:et kommer från "fel" person.
2. SMS:et är från "rätt" person men har "fel" innehåll.

Alla har vi varit med om denna brutalitet och alla skyr vi dess existens. Tillåt mig förbanna de framtida dagar i vilka fenomenet åter kommer uppenbara sig.

Att få ett besvikelse-SMS är som att komma hem till lukten av pannkakor och få besked om att samtliga tillagade, tyvärr, redan är uppätna. Ett slag rätt i magen, med rätten oinkluderad.

Lågstilistiskt scenario:
    Du begrundar en trevlig person. Tvärt plingar telefonen till. Du märker hur ovanligt vackert tonerna träffar och ett "tänk om!" passerar dig. Ansiktet drar, du greppar manicken och... och så var det från... det stod... äsch! Kanske hade det uppskattats såvida inte... suck. Förbaskat. Där kom besvikelsen, helt i onödan.

På vägen till svenskalektionen:

Dollal: Men... Är det verkligen inte så?

Maria: Nej, Dollal, nu har du fått någonting om bakfoten.

Dollal: ... Va!?
Henrik: Om bakfoten. Du har fått någonting om bakfoten.

Dollal: [går och vänder på sig] Jag förstår inte.

Maria: Det gör inget Dollal, någonting gick lite fel helt enkelt.

Dollal: Vadå? Går jag fel? Vad är det med min fot!?

Ja, vilket är då detta ting som jag tycker om? Efter att ha blivit klagomålsöverfallen live gällande min finurliga rebus, så väljer jag härmed att avslöja dess allra första lettråd... bara för att lätta trycket litet på era frustrationsvågor.

Det är mycket som händer just nu in the life of mine. En del ting tar plats mer oväntade än andra, men tro inte att det gör mig bitter. 98,54% av dessa händelser äro på god grund välkomna. Faktum är att det för närvarande bara finns en enda sak som aningen oroar mig.

Tre morgonar i rad nu, när jag har hämtat min cykel, så har jag blivit bemött av en mysteriös hare. Alltså; en gång är av ren slump, två gånger är intressanta sammanträffanden, men tre gånger på raken är sannolikt mer än en tillfällighet! Långsamt närmar den sig när den tror att jag inte ser och med tillgjord skygghet backar den vid våra blickars möten.

Vilken är anledningen till dessa sammankomster? Vad vill den mig? (!?) Jag har med stor insikt i frågan funderat över detta genom dagens lopp, och har slutligen nått fram till tre möjliga alternativ:

• Den har fått sina cykelpedaler stulna och vill åt mina.
• En okänd fiende har lejt haren att dräpa mig.
• Jag luktar gott.

Vilket är det mest sannolika? Har du sett eller hört något? Har du erfarenhet i liknande fall, eller en god idé som kan vara mig till hjälp? Tveka inte att skriva, jag tar alla tips jag kan få!!

Med tanke på att jag inte lägger upp en frågelista ens en gång per år här i bloggen, så kanske det inte gör allt för stor skada att genomföra en uppläggning av sådant slag en snöig söndag som denna.

Här är reglerna:
  - Respond and rework. Answer the questions on your blog, replace one question you dislike with a question of your own invention; add a question of your own.
  - Tag eight other un-tagged people.

Nuvarande besatthet?
Avokado!

Vad har du på dig nu?
En vinröd, långärmad bomullströja, en skitcool väst och mörkblå jeans.

Vad såg du senast på TV?
Av någon anledning såg jag ett naturprogram som handlade om renar i Alperna...

Tar du tupplurar?
Jag gör faktiskt mitt innersta för att undvika sådana. Ibland.

Vem kramade du sist?
Johannes.

Vilka är de finaste orden du vet?
Klyshigt, men "Я тебя люблю".

Vad är det värsta du vet?
När jag kommer hem från simträningen och folk väntar sig att jag ska laga mat. Då blir det inte roligt minsann. Haha.

Vad var det sista du köpte?
En chokladmunk.

Vad lyssnar du på just nu?
Jag har visst börjat lyssna på Coldplay.

Favoritväder?
Klar himmel, detta alla årstider och alla gånger!

Övergripande känslor just nu?
Dov förvirran, smått ångestframkallande förtjusning över ovannämnd person och tillbakahållen optimism.

Vilka är dina bästa redskap?
Jag är en lycklig människa och delar med mig av det.

Säg något till den person som taggade dig.
- Du verkar vara en sympatisk pojke, Olof.

Favoritresemål?
Jag har bara varit i Moskva... typ.

Nämn några saker du inte kan vara utan?
Kärlek från närstående och mat.

Vad skulle du vilja ha i dina händer just nu?
Någon annans händer. Om det är för mycket begärt så skulle jag dock absolut nöja mig med en avokado.

Om du förvandlades till en känd person av motsatt kön, vem skulle det vara?
Intressant fråga, och svår. Jag kan nog inte svara på den. Jag har inte fått några anmärkningsvärda vibbar om att jag skulle ha likheter med någon känd man.

Om du kunde åka vartsomhelst i världen i en timme, vart skulle du åka?
Med en garanti på att jag tillbaka hem får återvända i detsamma fysiska skick som jag befann mig i när jag gav mig av, så skulle jag vilja besöka Nordkorea.

Vem skulle du vilja fastna i en hiss med?
Antingen en god vän eller en potentiell sådan.

Favoritlukt?
Båvens sommarbris!

Om du hade en tidsmaskin, vilket årtionde skulle du besöka då?
Jag hade nog velat besöka "Jura", vilket skulle bli runt 1,6x10^8-talet f.kr.

Om du fick välja ett språk att kunna bara sådär, vilket skulle du välja?
Mandarin vore angenämt att kunna!

Jag utmanar:
Eddie, Sarah, Jakob, Ann-Marie, Tres, och den som att bli utmanad önskar!

Igår kväll gick jag ut och åt asiatiskt med en sedan länge god vän. Det var hur roligt som helst och maten väldigt smaklig. Som tiden gick blev vi gratis serverade både te, godis och efterrätt. Det var därav ganska plötsligt som vi i vår trevnad insåg att min vän hade bråtton till tåget. Hastigt tackade vi personalen och rusade iväg.

Det gick inget tåg den timman. Vi trevade runt på stan och tog efter ett tag in på Mc Donalds i skydd mot den annalkande kvällskylan. Det var någonstans därikring, eller mer bestämt, när jag där inne tog fram visakortet, som jag till min fasa insåg att vi hade lyckats springa ifrån restaurangen utan att betala för vår mat.

Ni kan ju tro att det var aningen genant att återvända.
Tacka vet jag bussiga kineser.

Jag simtränar. Har jag nämnt det ordentligt? Jag har hållt på och simmat fram och tillbaka sedan jag var tolv.* Jag tycker om att simma. Tyvärr tillför dock även simning några små hemskheter till livet. Över dessa har jag nu fastställt en Topp 3.

3. Hårstrån.
Nu talar jag inte om de hårbollar som ligger och svajar på botten av Eskilstunas utomhusbad, utan om de enskilda hårstrån som envisar sig med att fastna på en när man simmar. Det spelar ingen roll var djävulsverket hamnar. Får man bort det från det ena stället så har det fäst sig på ett annat.
2. Långdistansdemoleraren.
- Någon som är för macho för att disponera sina krafter under en längre distans. Denne är så "snabb" att den trilskt och förstörande måste stanna upp en mitt i sträckan för att få simma förbi. En handling som hade varit hur acceptabel som helst, om det inte vore för att man själv simmar klart distansen före demoleraren eftersom denne senare är tvungen att stanna och vila.

1. Vitlöksdöden.
Det finns inget värre än när din simmargranne har käkat vitlök innan träningen. Tänk er smärtan av att vara riktigt anfådd och inte kunna få hämta andan utan att inhalera någon annans utflåsade, klorutblandade vitlöksandedräkt. Man dör alltså, rent cirka.

Igår upptäckte jag ett tämligen märkligt ting när jag satte mig på cykeln.
Någon hade pumpat mina hjul. Det var ingen i min familj och det var inte jag.

Vad tusan!?

Dagens MUF-kampanj var Grym; med många intressanta diskussioner och flertal värvade. Lasergame avslutade vår resa, och det är helt klart det roligaste spel jag någonsin spelat. Ett slags IRL-CS, fast med laser då...

Min helg hade kunnat vara den dystraste på länge. Det var den inte.

Syftet är inte att framstå som något slags EMO, jag är i princip så far away man kan vara från detta tillstånd. Faktum är dock att det är någonting ledsamt på gång. Etiskt sett är det kanske fel av mig att må som jag gör, men jag föredrar verkligen att må bra. Det är trivsamt. Och jag mår faktiskt väldigt bra.

Tack till alla som tog del av min helg!
(Den ariske tidsoptimisten, kanske främst)

Föregående natt var av udda slag. Jag drömde helt normala drömmar, och frös något förskräckligt om min bakdel. Sistnämnda alltså trots det faktum, att jag gjorde allt i min makt för att ligga på denna.

Ett vagt minne dansar runt i sinnet mitt, det talar till mig.
Gick jag upp? Skulle jag klä på mig pyjamasbyxor?

Jag undrar fortfarande varför jag vaknade med två linnen och ett par strumpbyxor kring midjan...

Idag hade min skola friluftsdag.

Jag trodde jag skulle på Afrodans och blev därför lite paff när jag läste det välskyltade ordet "POWER DANCE" utanför studion. Hur roligt det än var så nöjer jag mig bestämt med att simma fram och tillbaka i min bassäng.

Jag tackar i alla fall för erfarenheten. Det är minsann inte varje dag man låtsas kasta energiklot på elefanter i regnskogen.
 

I helgen var det distriktstämma för MUF Södermanland i Nyköping och det ägde så hårt att den mest barhuvade skalle skulle kunna flänga håret som Fabio.

Förutom att jag sitter som ledamot i styrelsen för Eskilstuna är jag också numera ledamot för Moderat Skolungdom Södermanland. Bor ni häromkring (eller någon annanstans) så är det alltså än mer sannolikt för mig att dyka upp predikande på eder skola. Spännande, spännande.

En annan sak som jag tycker är lite spännande är det rykte som går i MUF om att jag och Jasmine skulle vara tillsammans. (befängt då Jasmine är tjejen som antastar Jesus ett par inlägg ned) Det var en kille som frågade en vän till mig om så vore fallet, eftersom han hade hört detta från flertal personer. Frågetecken.