Varicose ulcer. "Varicose ulcer" har länge, repetivt upplästs av tankerösten i mitt huvud.

Jag har haft mina aningar om språkverket, men drygt två veckor motsvarar den tidsmängd som tog mig att faktiskt finna den svenska översättningen, vilken lyder: "varande åderbrock" som i "åderbrock som varar" som i "åderbrock som suppurerar var". Nu vet jag vad varicose ulcer betyder. Och jag tyckte det var ett tag sedan jag bidrog med något (varaktigt?) härikring, så Nu vet ni också. ...

Eufori är livsfarligt. Ibland beslutar man i detta tillstånd saker som senare... De...
Jag ska gifta mig med trigonometri!

Vad arg jag var i morse. Jag var verkligen jättearg.

Skjortan, inte klokt är det vad jag planerade att ta på mig den skjortan idag. Nu tror man kanske att jag sneglat på och doftat den i decennier, men faktum är att vi inte möttes för första gången förrän i tisdags kväll. (Vilket möte...)

Jag är besatt - det slog mig när jag joggade idag, (blev jagad av en hund och såg hela mitt liv flasha förbi just som jag gjorde mig redo att fly ned i eskilstunaån) och jag ska vid något tillfälle veckla in er i min denna pedantism - men som bunden är jag, och så undkommer skjortan mitt letande, och jag blir så arg att jag genast skyndar mig ned i köket efter en banan för att inte råka på att ta livet av någon.

Jag svalde ett glas mjölk också, utan glaset, men mjölken var det enda som inte till spillo gått och så arg var jag denna morgon att jag måste framföra alltsammans stilistiskt inkorrekt vid ett alldeles för sent klockslag.

1. Det hamnar mat på skrivbordet.
2. Det hamnar mat på tangentbordet.
3. Det hamnar mat på dataskärmen.
4. Det hamnar mat på golvet.
5. Också gaffeln hamnar på golvet.
6. Det blir kladdigt...

Någon som känner igen sig?

Till och med vågar jag påstå ett och annat.
Om det bekymrar mig?
Listig är den som lyssnar.
Dagligen håller vi för öronen.
Ytan är vad ljuset faller på först.
Ofta täcks det som skall behållas intakt.
Utan träd, inga blad.
Som det är har vi format det.
Om det bekymrar dig?

Jag har alltid haft en speciell relation till min cykel, vi är ett slags sadisktiskt par. Är det inte jag som ruinerar pedalverkets framhjul så är det hjulet självt som ruinerar mig. Det skulle inte förvåna mig om cykeln i ren praktik kör över mig en dag.

För närvarande har vi tagit en paus, cykeln och jag, men ska jag vara ärlig så känns det inte riktigt bra. Förhållanden är minsann ingen lätt sak.

Jag tror inte jag klarar mer avhållssamhet, det är inte bra för någon av oss. Jag har låtit den stå och frysa med glappande bakhjulsventil i över en månad, under vilken jag dessutom varit i otid till minst 7,8/10 morgonlektioner. Jag tror att dagen är imorgon, verktyget är inom räckhåll, jag skall reparera vad som länge varit trasigt.

En del av mig planerade att här lägga ut en bild på denna omnämnda cykel för illustrationens sak, föga användbart material var funnet å detta ändamål.

(Före / efter, höst 2007)

 

Lycklig gör det mig att ovanstående endast i värdelös mening kan tolkas metaforiskt. Ett verkligt tema är osynligt för alla de kikare.

Varje måndagsnatt tänker jag "Spoila nu inte din sovmorgon, Maria. Lägg dig i tid, var en vinnare.", ändå slutar det med att jag sitter här. Fast det gör väl inte för mycket, antar jag. Vi hörs så sällan ändå. Allt konkret är så svårfunnet just nu, jag svävar kring hybrider lika mycket som bland moln.