Jag beslöt idag på förmiddagshåltimman att dra hem en stund i sömnsyfte. Hemma passade jag även på att äta lunch. Utsövd, mätt och munter gick jag sedan tillbaka till skolan för att närvara på dagens resterande lektioner.

Tips! Så här gör du för att undvika lögner om anspåkslösa företeelser i din blogg:

1. Var inte för optimistisk med tiden. Saker kan inträffa, det är bra att alltid ha ett par minuter, eller trettio, tillgodo.
2. Som du är att värma mat i microvågsugn, ha om tallriken ett stadigt grepp så länge den ännu inte befinner sig innanför apparatens väggar.

Falskt påstående #1: Jag gick tillbaka till skolan.
Rättelse: Jag sprang tillbaka till skolan.

Falskt påstående #2: Jag åt lunch hemma.
Rättelse: Jag åt lunch på vägen tillbaka till skolan.

Ovanstående går ihop för en förseningsföraktande tidsoptimist som någonsin har stått med ett upp och nedvänt matfat kall lasagne pressat hårt mot bröstet.

Pro-middag, past-middag, mer past-middag.

Mitt "i morse" var mig något otroligt märkvärdigt.

Klockan åtta vaknade jag och insåg med bitande fasa att jag kvällen innan glömt bort att ställa väckarklockan på ringning (samt att det till skolstart återstod mindre än 30 minuter). Just som jag skulle flyga upp fastnade jag med blicken på mitt fönster, och fann att det fina väder som skymtade i springorna mellan de neddragna persiennerna skänkte mig något slags oförklarlig, mystisk ro.

Med ens var jag totalt övertygad om att det var söndag. (Varför detta rann över mig från ingenstans har jag föga aning om). Jag slutade tänka och lade mig ned att sova.

Nästa gång jag öppnade ögonen blinkade klockan att den var tio. Jag blev arg på klockan för att den var så trög, "idiotvadskadenvisatioför!!!??". Det var ungefär där någonstans som det blev bra mycket fart på mig...

Igår satt jag och skrev på ett svenskatal. När jag var färdig med mitt svenskatal kl. 03:00 gick jag och lade mig för att sova.
(Ni vet hur man ser kottar överallt efter att ha varit en hel dag i skogen?)

Så fort jag blundade såg jag mitt svenskatal.

Jag hölls vaken av mitt svenskatal.

Jag drömde om mitt svenskatal och vaknade vid flertal tillfällen;
- ofrivilligt tänkande på mitt svenskatal.

Sammanlagt sov jag mellan noll och fyra timmar. Jag vet inte säkert då jag pga. mitt svenskatal har svårt att skilja nattens drömmar om mitt svenskatal från tankar kring mitt svenskatal som skall ha ägt rum i något slags halvvaket tillstånd, omsvärmat av endast mitt svenskatall.

Ingen fråga, som ni ser:
Tror ni jag får tala fram mitt svenska, jäkla svenskatal på svenskalektionen.