Här om dagen kom jag på ett matematiskt uttryck.


Av någon anledning hann jag tycka att det såg lite klyftigt ut...
   Vilket tal som helst, delat med fem - var detsamma som när man dubblade detta tal och flyttade decimalen ett steg åt vänster. Oh my guts, typ? (klicka inom denna parantes om du som läsare känner dig förstummad, och vill se ett räkneexempel)

Sen insåg jag att det ju var precis samma sak som att dela talet först på tio, för att sedan multiplicera det med två. Vilket tar utan tvekan lika få sekunder att göra, och därtill också innebär precis samma sak.


Här har jag valt att överlåta resterande ord till rubriken...

Jag tänker mycket, och kanske är det för mycket.
  Fast, egentligen vill jag inte se det så. Och jag tror nog faktiskt att det bara handlar om att jag lägger för mycket energi på att tänka vid fel tillfälle.

Som nu i natt, till exempel.
  Det gick för mig mot slutet av processen "att klä av sig inför duschen", och jag kom till tillfället då det var dags att slänga underkläderna i smutstvättkorgen.
  Jag funderar litet grand över det här med att det kvinnliga könet skulle vara bättre på att göra två saker samtidigt... nåväl för det. Jag har inget konkret bevis, men frågan är bara om denna egenskap speglar det kvinnan i fråga verkligen var ute efter att utföra.

Lite knepig mening kanhända, men vad jag alltså menar är att denna "sekondära sak" som man så väl påstås kunna göra utöver den primära, kanske inte resulterar som ursprungligen planerat.
  För att komma till saken lite bättre, så kan jag göra tillkänna att det nu är på detta vis, att det här hemma hos mig - befinner sig en korg av ovannämnt slag jämsides med toaletten inne på vårt badrum.

  Sen kan nu ju föreställa er mig där då, långsamt lyftandes min hand och... Förmår inte att erinra mig om just nu vad det skulle varit som jag tänkt på, men vad det än var så tog det upp för mycket utav min hjärnkapacitet. Jag lade faktiskt aldrig märke till själva handlingen, ty det enda som fick mig reagera var den plötsliga synen av ett par vita spetstrosor ligga och flyta lite obekvämt i toalettvattnet. Fina trosor det där.

Jag växlade vid den tidpunkten till att tänka på någonting annat. Något i stil med, "Å nej, liksom. Det var lite äckligt." - För det var ju nästan till och med lite äckligt.
  Och visst kan man göra två saker samtidigt.

Någonting som kan göra morgondagen till en förhållandevis bra dag är att jag går och lägger mig klockan tio ikväll. På riktigt alltså, klockan tio. Detta skulle ge mig uppemot nio timmars sömn.
  Den passerade veckans sömnunderskott har kommit ikapp mig nu och jag mår alltså inget vidare bra.

Det är väldigt sällan som jag upplever detta, men jag känner mig som en hoprullad trädgårdsslang, med knut på. En sådan där slarvigt upphängd som är jättejobbig att trassla ut när man är på gång att vattna de nyplanterade vinteräppelträden...

Nåväl, nog om det. På återseende alors

Kan inte säga så mycket annat än att jag är konstigare nu efteråt, än vad jag var innan. Ja, för allt avled jag ju nästan av skratt idag i sällskap med Matilda.

Okej, risk för att jag förvrängde sanningen litet där;

1. Jag sopade faktiskt golvet med mitt dödstillstånd, avståndet mellan liv och död var alltså på minst ett kvastskaft. Inte nära nog, kanske nästa gång.
2. Kan jag verkligen bli konstigare?
3. En svensk köttbulle bär i 28/29 fall loppspillning i köttbulleformat.

- men jag har hursomhelst haft det riktigt kul.

Upplever svårigheter med att  med full säkerhet lyckas fastställa kvällens höjdpunkt...
  Evetuellt var det promenaden hem till Matilda från stan, då vi bägge utvecklade polyvalfardosyndoma; ett välfärdssyndrom då man går runt och tror att alla kronhjortar befinner sig i välfärdstillstånd.

Vore det inte för den oerhört, onödigt tidiga timmen på dygnet, så skulle jag kanske skriva ett intressant blogginlägg. Ber på förhand om ursäkt för vad som komma skall.

Denna lördag tvingade Kanal6 mig att sitta uppe till kl. 01.25 och vänta på reprisen utav Dexter, som jag missade i måndags.
  Jag vet. TV och Maria har aldrig gått ihop, vart i helskota kommer detta klockslag ifrån... Vågar jag resonera inom mig själv, kring ting där det ifrågasätts om jag verkligen är vid mitt sinnes fulla bruk?

Befängt, som om det skulle finnas någonting som heter så för min del.

Nej, vet ni vad. Tidigare erfarenheter har lärt mig ett och annat om att skriva blogginlägg efter klockan två på natten - och det är att de aldrig resulterar i ett vettigt format.

Inte länge dröjer det skall ni se, innan jag hamnat ur spår och sitter skrivandes om nedfrysta uttrar eller om hur skinande blank jag kan putsa induktionsspisen. Skinande blank, skall ni också veta; är bara förrätten. Som salami. Salami är flottigt och gott.

Hemma hos min pojkvän idag så fick jag för mig att snoka runt i hans rum under den tiden som han var och besökte toaletten. En sak jag önskar att få ogjort nu i efterhand.
  Jag fann en Ipod.

Okej, jag visste att han lyssnar på punk. Okej, jag visste att han lyssnar på metal.
... Men trance? (!!!??!?!!?)

Sådana där äckelpäckelrytmer som spelas på svettiga gym och porriga nattklubbar!
  När han kom tillbaka frågade han mig om allting var som det skulle. Jag misstänker utifrån detta att jag måste utstrålat något slags ultraförvirrad energi. Jag låtsades vara ovetande, som om ingenting hade hänt.

Jag antar att jag just då, när frågan kom, helt enkelt inte var redo att konfrontera detta påfund med detsamma. Hur borde jag gå tillväga? Under en bit paj kanske. Paj är gott.

Ja, in case det skulle vara någon som missat info så handlar det alltså om världens just nu största partikelaccelerator som är belägen  i Schweiz.

Idag startar det stora projektet. Högladdade protoner är att sättas i great movement och när dessa uppnått 99,99997% av ljusets hastighet så skall de kollidera. Detta är då beräknat att ske den 21 oktober. Anledningen till att man gör detta är för att försöka återskapa "The Big Bang".

Det finns forskare som varnar och menar att detta kommer bli jordens undergång. Vissa tror att kollisionen kommer resultera i ett svart hål som i sin tur kommer suga in all energi i jordens närhet. Alla organismer smulas upp i stoft, likt de stackars Clone Troopers som faller offer för Bothan Spys i Star Wars.

Än så länge har den stora krocken inte igångsatts, man har hitäntills bara gjort flertal mindre, testkollisioner - med mycket lovande resultat!

Jorden kommer alltså inte gå under idag, inte heller imorgon och inte nästa vecka;
utan den 21 oktober.

Idag har jag pluggat och målat naglarna röda. Det känns lite konstigt.
  Att plugga med röda nalgar, menar jag då. Såklart.

Btw så skojade min dator litet grand med mig tidigare denna söndag i samband med att jag startade den.
  Skärmen blev blå och kort därefter uppenbarade sig en mycket väl irriterande text. Himla massa skulle det vara att läsa, en myriad av orimligt babbel om programvara och F8. Jag skippade det mesta och ertappade mig tillslut med att läsa enbart den sista raden. "Påbörjar dumpning av fysiskt minne."


 Och då undrar jag... påbörjar datorn dumpningen imed att den blåa skärmed kommer upp eller väntar den artigt nog tills jag läst färdigt? Sikken kuggis, va! För det vore minsann lite väl fräckt tycker jag, mot den som faktiskt tar sig tid och läser allt strunt - att bli meddelad om denna exterminering inte förrän en fjärdedels vakt senare.

EU är ju bannemig inte riktigt kloka ibland. [LÄNK]
  Nog med att FRA begränsar yttrandefriheten i Sverige till att man inte ens utan någon som helst misstanke får skriva ordet jihad. Ska EU införa crappings om att man inte får vara anonym som bloggare längre så kan jag ju lika gärna ta och äta upp min hatt med detsamma.

Om förslaget trots alla sina motgångar skulle gå igenom... så innebär det nämligen att jag kanske måste avslöja min sanna identitet, och därmed fly tellus. Ty säker är jag annars inte i varken minsta vinkel eller vrå.

Och bara för att avsluta med någonting lite extra omoget-provokativt, så har jag valt att knappa in ordet "jihad", ännu en gång.

Uppe på kanten av min sänggavel står en toarulle med papper.
  Vet ni varför?

För att vartenda kväll så nyser jag alltid en gång innan jag får ro till sömn. Vartenda kväll. Jag har försökt med allt, och varken Sven Melander eller val utav kvällsvard verkar spela någon som helst roll i mån om påverkan.

Jag fattar inte vad alla kvalster ska upp i mitt luktorgan och göra, egentligen?

Man går inte IB för att man är smart och man är heller inte smart för att man går IB.
  Däremot är man smart när man lägger sina örhängen på kanten utav handfatet och sedan skjuter ner dem med handen i toaletten. Ja. Då är man smart.

Lite lustigt var det tycker jag...

Att det under upploppet på finalen för 10 000 meter långdistans - herrar, där Etiopien och Kenya ligger i täten, inte ropas så mycket annat från läktarna än "China, China!"

Antingen ett utsökt exempel på intensiv patriotism eller om inte annar skickligt anlagd sinnesprogrammering

-
Är förresten ett sådant där Phelps-fan, om ni undrar.
  En sådan prestation.


Att lägga ut halvnakna pojkar i min blogg hör egentligen inte till vanligheten... men se, här är ju en bild trots allt. Jag tyckte han såg så charmig ut med sina små glasögon...

Freaky#1
Ganska omgående efter att ha skämtat med min mamma genom att förklara ett konstigt, likväl stort, märke i marken utanför tomten som "big foot-tracking" så blev jag visuellt förvirrad av en artikel på Aftonbladets startsida som löd "Storfot finns". 220-kilos apa funnen i Kalifornien. Lånad bild ser ni x2 här under. Emellertid fruktar jag att monsterkroppen är unreal? Alltså, typ please? (?)


Freaky#2
Jag har precis fått reda på att släkt från Ryssland och deras vänner/arbetskamrater regelbundet har varit inne på min blogg sedan månader tillbaka och kollat på mina bilder. Detta kom till min vetskap efter klagomål över dålig uppdatering till min mor. (??)

Freaky#3 - Riktigt freaky
Jag var sugen på frukt och sneglade på en stackars, liten ensam banan där vi brukar ha dem liggandes. Efter att ha kommit den lite närmare så upptäckte jag att skalet redan var brutet och att någon besudlat en tredjedel utav den. Skalslamsorna låg dock i en besynnerlig ställning som fick bananen se ut som att den hade walkable ben. Jag sträckte mig efter kameran med syfte att få en rolig bild till bloggen, men när jag kollade ner mot bananen igen så var den borta! (???)

När någon tidigare frågat mig vad meningen med livet är så har jag alltid behövt ta mig en funderare. Inte en särkillt lång sådan, men tankarna har ändå alltid kretsat kring fenomen som Darwinism, den trojanska hästen, Arctic Monkeys eller annat slags fortplantning osv, osv.

Inte förrän ikväll, den 5 augusti 2008 har jag insett hur jävla trög jag har varit. Hur i helskota kan man överhuvudtaget tro på saker som Darwinism!? Nåväl att starkast överlever, än sen då?

Det är ju så självklart vad livet handlar om, vad annars om inte mjölk?


Någonting som personligen chockerar oerhört är när man ser på en av dessa populära, samt ofta extremt tråkiga, listor där man kort svarar på frågor och dylikt; att det finns påståenden som "Jag har druckit en hel liter mjölk på mindre än en timma" Och att folk på detta svarar Nej. Eller en fråga som "Mjölk eller vatten?" där då folk svarar... alltså det gör så oerhört ont att skriva men... VATTEN! Hur kan det vara möjligt?

Vart håller världen på att ta vägen?
Vad håller ni på med om dagarna egentligen?

Ibland känner jag mig förlorad på förhand. Jag har inte ens publicerat inlägget än, (vilket jag emellertid kommer att ha gjort när ni läser...) ändå förnimmer jag redan att blott ytterst få kommer anstränga sig det minsta till att ens försöka förstå den säreget intellektuella delen av min humor, som annars ytligt sett bara uppfattas som tämligen obegriplig.

Vet ni vad jag skulle svara just nu, om någon frågade mig hur jag skulle se på livet som grovmalt rågmjöl?
  Jo, jag skulle svara "Förhoppningsvis ganska fint ändå".

För alla strävar vi oavsett efter något slags perfektion. Dumt nog.

Hähä. Ringde just och överaskade min pojkvän med att jag var i stan.
  Han blev glad. Dock fruktar jag den reaktion han kommer få då jag berättar för honom att jag funderar på att tillfälligt flytta tillbaka till Mars.

Några tips på hur jag bör gå tillväga?
Jag funderar på tårta...

Mina damer och herrar, jag har precis listat ut hur man optimalt skjuter upp er kära planets domedag*.
   Allt handlar om relativ munhygien. Tror man på Darwinism så tror man på framtiden!
Vi måste sluta borsta tänderna!


Var det någonting jag missade?

*Ett överskattat begrepp vars existerande existenshotande existens bör ifrågasättas oftare.

Hej alla glada,
och inte glada.

Jag är tämligen förvirrad.
  Efter en rundtur haltandes med dammsugaren runt huset på jakt efter ovälkomna flygmyror så har jag slutligen slagit mig ned framför datorn med syfte för att blogga. Och vad jag har att komma med just nu, är frågan "Vad är det som försiggår?".

För vad är det egentligen som försiggår?

     Vem stal min heder som adelsman?