Mitt "i morse" var mig något otroligt märkvärdigt.

Klockan åtta vaknade jag och insåg med bitande fasa att jag kvällen innan glömt bort att ställa väckarklockan på ringning (samt att det till skolstart återstod mindre än 30 minuter). Just som jag skulle flyga upp fastnade jag med blicken på mitt fönster, och fann att det fina väder som skymtade i springorna mellan de neddragna persiennerna skänkte mig något slags oförklarlig, mystisk ro.

Med ens var jag totalt övertygad om att det var söndag. (Varför detta rann över mig från ingenstans har jag föga aning om). Jag slutade tänka och lade mig ned att sova.

Nästa gång jag öppnade ögonen blinkade klockan att den var tio. Jag blev arg på klockan för att den var så trög, "idiotvadskadenvisatioför!!!??". Det var ungefär där någonstans som det blev bra mycket fart på mig...