Insåg just till min förfäran att jag glömt kvar kameran på landet. Den ilska som följde fick mig även förstå hur beroende jag tillåtit mig själv bli av en teknisk apparat - vilket i sin tur motade fram ännu litet mer av denna, å så oönskade ilska.

Har kontrollerat ett tiotal gånger nu att min befarelse stämmer. Vidden mellan mig och dess sköna metallkropp är på 60 kilometer som minst. Någonstans där ute, kall och ensam... Det må kännas avlägset, men när vi blickar up mot skyn så är det samma sol vi bägge skådar, och hur omöjligt det än verkar så skall vi mötas igen.

Det svär jag på vid tandféns skägg,
Din Maria

Har raggningsreplikerna tagit slut? Börjar pubens fulaste besökare utveckla charm? ... Du som lade lite extra vax i håret och allt, är du inte bara så otroligt less på den bristande uppmärksamheten?

Gör som Amerikanen Brad Sciullo, han beställde en 9,1-kilos hamburgare.

Jag har haft en djuriskt rolig dag.
   Någonting jag också lade märke till imed detta var att alltsammans drog väldigt mycket energi. Köpte för fösta gången på riktigt länge godis. Exakt 100 g. (?)

Jag är lite missnöjd dock, allt smakar lakrits.
   Men man lär sig av sina misstag...

Fransmän besökte vår skola idag, och alla som på skolan läser franska skulle ju då förstås träffa och samtala med dessa fransmän.
  Jag frågade dem vad de tänker på när de hör ordet "Sverige". De svarade "älgar, kyla, mycket älgar" och "fisk". Lika lite som jag var förvånad över deras ord, var jag tillfredsställd. Jag menar, de kunde ju vara lite barmhärtiga mot stackars utfrysta Sverige, och åtminsonde säga något i stil med "korv med bröd, Basshunter eller Leningrad". Liksom, hallå??

Enad med mitt missnöje, kontrade jag med att förklara att det första jag tänker på när jag hör ordet "Frankrike" är - mustascher, håriga barn och Quasimodo.

Men de totalknäckte mig, och tog det som ett skämt.

Svaret är enkelt, jag åt alldeles nyligen lasagne - inne på mitt rum.

Jag ber om ursäkt i fall jag nu gjorde ev. läsare besviken, då denne eventuelle eventuellt inte hann göra en gissning, innan ögonen föll på The great avslöjande.

(en gissning som egentligen faktiskt visst hanns med eftersom att man som "homo sapiens, sapiens" inte är förmögen att tänka utanför sig egen hjärna, och därmed inte heller abel att undvika direktpåkommande respektive oförhinderbara tankegångar vars existens man i försa stund inte hunnit bli medveten om... vilket innebär att denna då besvikenhet, inte är tillräckligt relevant)
  Vid närmare eftertanke tar jag alltså härmed åter min ursäkt.


Vad jag ville ha sagt med detta inlägg var egentligen att det är ett intressant inslag i vetenskapsmagasinet ikväll, på SVT2 klockan 21:30.

Det handlar om solljus, och att all d-vitamintillförsel man får i solen verkar förebyggande mot cancer i våra inre organ. Värt att se på tycker jag, eftersom det är så mycket hysteri kring att det ska vara en hälsofara att vara ute i solen.

Idag var det en allergisprutors dag.
  Nästa väntar mig om två månader och efter den så har jag, oh so finally, slutfört min lilla behandling som nu pågått i tre år.

Om det skulle råka vara så, att det vid någon annan datorskärm där ute; sitter en liten allergisk stackare som funderar på att genomgå en av dessa diverse icke-förtärarallergibehandlingar, så kan jag faktiskt ända inifrån mjälten rekommendera detta!

Glöm dock inte bort att det inte är riskfritt. För det finns ju desvärre de som av behandlingen blir sjuka, och likväl finns det sådana som den inte riktigt biter på. Jag är dock en tursam liten jäkel, ja för jag är ju varken död eller allergisk längre!

En tidig timme på S:t Eskils gymnasium, idag:

Pär: Haha Maria!
Maria: Jag kom precis. Jag har inte hunnit säga någonting roligt än?
Pär: Du har sovmorgon!
Maria: Ja?
Pär: ... Vart är du påväg?
Maria: Hem.

En inre stämma sa mig igår natt då jag var att lägga mig till sängs, att en extra sovtimme väntade mig morgonen därpå. Jag beslöt att tillåta mig själv fundera lite extra på detta, men kunde dock inte komma på någon verklig anledning till varför skolan skulle börja senare.
   Min kalender genomgick ännu en resultatlös visitering. Ingen sovmorgon antecknad och vintertid var inte aktuellt förrän den 26. Besviken kröp jag ned i bädden och sov.


Idag, kom att bli ännu en dag då jag faktiskt funderade på att ta lärdom av ett visst mytomspunnett fenomen, vida känt som intuition.
   I just denna stund erfarar jag att den frustredad om och om försöker säga mig att jag bör använda min nyvunna morgontid till att än en gång se över anteckningarna till biologiprovet jag har i eftermiddag. Istället alltså för att sitta och skriva.
   Det visar ju någonstans precis hur mycket jag har lärt mig.

Veckan är avklarad och jag befinner mig skickligt nog i ett välbehållet skick.
Ikväll åker jag till landet för fösta gången på nästan två månader.
Bananen jag åt nyss var jättegod. Jag är dessutom cool.

Min tre år och 357 dagar yngre broder, Anton, har fått för sig att man kan vara olika skillad på att koka pasta.
  Citerat, så tycker han att pastan blir 78 gånger godare när han kokar den, än vad när jag kokar den. "Det handlar om precisionsteknik."

Jag kan dock genast meddela att allt detta är fullt opålitbart. Han har nämligen även fått för sig att det inte är någon smakskillnad på pastan vad gäller vilken form den besitter. Nja, han är allt lite bakom flötet ibland, min broder.

Efter fem timmars fysikkalkylerande så känner jag mig nästan aningen smartare. Än vad jag var innan alltså, om detta skulle kunna vara möjligt.

PS.
"Feels'a" motsvarar ordet "feels", in case you undrar. DS.

Jag var helt vilse på idrotten idag. Om bara någon hade varit redo med filmkameran...
   Det hade varit ett alldeles splendid tillfälle att spela in en direkt dokumentärvideo of "How to Not play volleyball".

Inte nog med att jag servade vid fel tillfälle, jag missade även vartenda serv jag överhuvudtaget attempterade att göra. Aldrig lyckades jag förstå sambandet mellan vinst och rotation och rent allmänt så slog jag över bollen till andra sidan sammanlagt två gånger av elva möjliga. Vid ett tillfälle fick jag den i huvudet.
  Djupt frustrerad försökte idrottsläraren (som påminner aningen mycket om tanten i den Amerikanska versionen av 'Du är vad du äter') förklara för mig hur det fördömt simpla spelet går till, medans jag i bakgrunden tycktes skymta Pär göra cowboygester, liksom pickadoll-movements, symboliserande hur down I was going.
   Gott skratt i omklädningsrummet efteråt.

Hade velat skriva ihop någonting roligt, med det är klagorop in i höjden.
  Dessa torsdagar alltså, pain in the pain - and over again pain. Jag är helt slut efter dagens långvarigt sega elaps, och den passerade veckan överhuvudtaget har varit mig enormt påfrestande.
  Står inte riktigt ut med tanken på att behöva lära mig 108 nya ord tills provet imorgon, och inte heller står jag ut med tanken på att vara tvungen att fördriva resterande torsdagskväll med ekvationer.

                                                        To night går jag och lägger mig innan tio.

Kaos råder in the head of mine. Allt jag ser då jag blundar är silvriga sardiner.
  När jag spejar efter historieboken skymtar jag den traska iväg runt hörnet på lättaste fötter... och oavsett vilken gitarrton jag får fram så låter de alla som en och samma.

                                                                                                       Alltså, why?

Franskalektionen tog kål på mig idag. Inte bokstavligt, men fullt ut. Det var skönare än ryggmassage i en nybäddad säng att komma hem. Nästan.
  Efter en macka, en korv med bröd och en full tallrik mat från gårdagen så satte jag mig framför TVn. Fast menat var det ju att jag skulle plugga...
  Jag var nog för mätt för att kunna hålla mig i sans, för somehow hamnade jag i en två timmars lång power nap och vaknade inte förrän det bara återstod en kvart tills simträningen skulle börja.

Glad åt att jag bor så pass centralt i lilla Eskilstuna, satte jag mig halvdåsig på cykeln - och blev faktiskt inte mer än bara två minuter försenad. Ni kan kalla mig mäster.

Sen var det ju en annan sak att jag fick cykla hem utan underkläder. Detta eftersom dessa delar blev kvar hemma imed att jag för den ovanliga ovanlighetens skull bytte om till baddräkt redan i huset i mån om att spara tid.

Fortfarande mäster...
/ Er mäster

I natt hade jag ett slags mardröm. Jag drömde att jag gick in i köket, i vilket kylskåpsdörren stod öppen. Just när jag skulle stänga igen den så råkade jag rent tillfälligt lägga märke till att det där inne stod kinamat. Vad gott det såg ut...

Jag skulle precis plocka fram den då jag plötsligt kom på att jag med full säkerhet faktiskt inte hade köpt någon kinamat! Helt förskräckt insåg jag att kinamaten måste vara besatt av onda krafter. Jag försökte smälla igen dörren men hur jag än försökte så gick det inte.
Ursäkta, men det är faktiskt mitt undermedvetna som har kokat ihop den här historien. Vilken är anledningen?
  Betyder detta att jag är eftersökt, att det bor någonting ont i mitt kylskåp, eller att kinamat inte är vad den egentligen utger sig för att vara?

Jag blir tämligen frustrerad när jag läser gamla inlägg of mine.
Om det fanns en blogg som var kanondålig för nio månader sedan och än mer bakåt i tiden - så var det min. Jag är fullt allvarlig.

Paralellt med passerande tid så följer utveckling, och här har den då minsann inte stått stilla. Här följer några skrivregler, eller textliga characteristics allmänt (vilka många bryts i mina gamla inlägg) som jag utvecklat och följer vad gäller både min blogg, och de jag läser;

- Primitiva adjektiv, som t.ex "suger", är OK men till mycket begränsat antal.
- Dagboksinlägg suger.
- Ingen särskrivning!
- Inga helvettes, jävla, fan svordomar är på något vis trevliga att läsa.
- Ironi är icke att förklaras direkthänvisande. Då förlorar den hälften av sitt värde.
- Inga smileysar i berättande text!
- Bilder uppskattas och hör sällan till det sämre.

Man kan alltså inte ens våga sig ut utanför dörren för att lämna soporna utan att bli påhoppad av dessa Jehovas Vittnen.

Kvinna: Hej, har du någonsin funderat på om det kanske finns en gud?
Maria: Jag tror inte på att det skulle finnas en högre makt som har kontroll över allt.
Kvinna: Men en skapare?
Maria: Nej.
Kvinna: Är du villig att ändra din åsikt? Visste du att 27 av 40 ändrar sin syn på gud och livet efter att ha gått med i Jehovas Vittnen?
Maria: Vad bra. Om att tillfälligt sätta sig i en totalt hjärnvättad miljö kan ge en människa ett stadigare grepp om verkligheten, så utgör ju en sekt alltså nästan lite nytta för samhället. Vet du vad, jag är ledsen men jag hinner tyvärr inte prata mer. Men dagen då gud bär ut soporna åt mig, då ska jag lyssna.