Jag slog vad med Dennis idag.

Om Obama överlever sin mandatperiod utan att bli skjuten, så skall min käre vietnamesvän raka av sig sitt ena ögonbryn. Om (enligt mig, mot förmodan) inte, så gäller motsvarande part istället eder Maria.

Två typer av dagar dominerar mitt liv.
- Dagar då jag har mycket att göra och dagar då jag har väldigt mycket att göra.

Idag har jag väldigt mycket att göra.
  Av någon anledning vet jag emellertid precis var jag ska börja.

Hur detta kommer sig känner jag icke till, min intuition säger mig att jag egentligen borde vara mycket stressad och out of logical thinking range. Men jag är lugn, och glad, och jag ser jättemycket fram emot kvällen.

Här följer några saker jag kommit fram till denna tisdag:

• Jag vill följa julkalendern i år men vet att jag aldrig kommer lyckas
• Min EQ är låg i förhållande till min IQ
• Det tar 17 minuter att tvätta bort grön understrykningsfärg från ansiktet

Jag har alltså haft problem med inloggning över helgen.
- Vilket sög.

By now sitter jag i skolan och meningen är att jag skall ha datakunskap.
   Ni skall veta att Inte en enda sekund av dessa lektioner har spenderats wisely.
I praktiken, så har jag inte haft datakunskap en enda datakunskapslekion, trots min å så euforiskt märkvärdiga närvaro.

- Och i den plötsliga stundens plötslighet så går det åter att logga in på min blogg. Varför nu, när jag för tillfället inte har överbliven tid till att underhålla er?

Jag saknar ju...

Jag har suttit framför skolböcker i fem timmar nu. Men sörj icke,
ty på IB älskar vi läxor. (...)

----------
Och btw, är det inte lustigt att sörja stavas med "j";
- då substantivet i besläktskap (sorg) skrivs med "g", som såväl adjektivet (sorgsen) och adverbet (sorgligt).

Särbehandlingen ter sig emellertid mer logisk vid eftertanke.
Verb är ju till skillnad från övriga ordklasser, trots allt lite charmiga...

Här om dagen slog jag in på en miniräknare hur lång tid man har kvar att leva, förutsatt att man är 16 idag och kommer bli 90 år gammal.

Drygt 2,3 miljarder sekunder.

Tänk att för varje förbigången sekund, så minskar det talet med en enhet.
Att för varje sekund så återstår färre, till att göra något av det enda liv man har.

Alla har bär vi på handleden vår egen klocka,
och den går inte att varken stanna eller ställa om.
Ta vara på det du givits och sov inte bort din morgon.

Det är så mycket man vill.

Jag har ännu ett bevis för att jag är i besittning av superkrafter.

För att kort förklara:
   Här ute i sommarstugan har vi en konstant droppande vattenkran. Den droppar verkligen utan avbrott och har gjort detta i snart två år. Visst kan man fråga sig varför den inte är reparerad... men i samma stund så är Mona Sahlin lite bakom flötet, och det är det väl ingen som ifrågasätter?

Hur som helst, så har jag denna natt utan resultat, frustrerad suttit och skrivit på en bokrecension. Gardell är bög och medlem i baptistkyrkan, boken var värd fyra timmar av mitt liv... och kranen sjunger.
   Dropparna blev droppen. Jag fann en örontops från Coop Konsum och slungade den djuriskt. Förvisso nådde den inte sin destination, föga inressant dock då kranen upphörde att droppa! Total tystnad och jag var cool.

Lugnet bestod självfallet ej när jag skulle fota och den ljuvliga melodin ljöd åter.

Lite naivt kanske, att upprepa proceduren i hopp om att det skulle fungera igen. Jag var ju inte ens arg längre och dessutom återfann jag aldrig öronpinnen utan provade istället lyckan med ett snorpapper. (vilket inte ens färdades hälften så bra genom luften)

Bevis som bevis emellertid. Jag ska sova nu och tänka över min framgång.
   Tidigare superkraftintygelser hittar ni här och här.

Visste ni:

• Att det i New Jersey är olagligt att bära skottsäker väst när man begår ett mord?
• Att det i West Virginia är fullt OK att ha sex med ett djur så länge man inte överskrider en ljudnivå på 40dB?
• Att det i både Texas och Kansas är bestämt att om två tåg mot förmodan skulle mötas på samma räls, så måste de bägge bromsa in och stå helt stilla tills det ena har passerat förbi det andra?

Och sen får man heller absolut inte använda dynamit när man fiskar i Pennsylvania. Tillagning är att göras enligt traditionellt genomförande.

----- Uppdt. 02.24: Jag hittade faktiskt inte på allt...

Animal farm skall vara utläst imorgon.
  Två kapitel har jag kvar, och tänkt var det att jag skulle vara färdig med dessa så här dags. Det uteblev emellertid för boken att följa med mig hem. Hur det kommer sig vet jag inte, men faktumet består och jag tvingas göra det bästa av situationen.

Frågan är dock vad detta exakt skulle innebära...

Att googla fram chapter summaries och få in kapitlenas huvuddrag?
Att speedläsa en gammal uppsats om Sovjet så att jag har coola saker att referera till?
Att lägga sig till sängs och vakna som en lagom utsövd människa?

En sak är säker, blogga är det illa med tid för ikväll.

Det finns faktiskt ett par sköna saker med att vara förkyld.

En utav dessa saker är när trycket i öronen släpper och man i ca 76 sekunder förundras över hur sjukt bra man hör. En egendomlig wow-känsla som ger illusionen av en avlägsen dimensions närvaro, för människan annars sällsynt tillgänglig.

Tacka för det.

Observera att jag nu egentligen inte är ute efter att vara varken pessimistisk eller att förstöra ev. läsares sinnesstämning, men jag måste bara påpeka att det finns – och likväl alltid kommer att finnas ting i vardagen som är enormt frustrerande. Ting som existerar endast av den anledningen att hindra just Ditt liv från att uppnå perfektion.

 

För att ev. läsare nu skall vara insatt i den djupa innebörd som erhålls av det jag menar, så har jag valt att demonstrera med ett par exempel som har denna förmåga att tes just; enormt frustrerande.

•     En fet, surrande äckelfluga i sovrummet en tidig morgon
•     När man törstig ska ta fram ett glas och slår sig i huvudet med skåpsluckan
•     Upptäckten av extrem maskinfektion efter att redan ha slukat halva frukten
•     Färsk fågelspillning under handflatan
•     Att ha bidragit till toarullens eländiga drunkningsolycka i toalettvattnet

Händelser som dessa verkar kanske i mån om frustration omöjliga att överträffa, men det finns faktiskt ett ting som är allt detta överlägset. Ett ting så kraftfullt frustrerande att det kan få en buddhist att våldsamt börja kasta matskålar…
    Det jag talar om, är förstås ingenting annat än sär skrivning. – Ett fenomen som, sorgligt men sant, förekommer allt mer i det svenska språket.

 

För den som inte vet vad jag talar om, eller för den som lever i vetskapens förnekelse; så är särskrivning när man skriver ett sammansatt ord osammansatt. Detta oftast uppdelat efter hur många ord som det sammansatta ordet består av.

    Vanliga misstag bland andra: Styv fader, av slappnad, sjuk sköterska, osv. osv.

Särskrivning är fel!

Särskrivning är inte fel bara för att det är fel, det kan även ge missledande budskap.
    Jag ber nu ev. läsare föreställa sig en trevlig familj ute på landsbygden som erbjuder trötta förbipasserande "Häst skjuts för 50 kronor".

 

 

 

Det fascinerar mig aningen, att jag trots en nyanländ förkylning fortfarande (av någon fulländat skum anledning) håller mig vaken.

Ty två timmars sömn är vad som skänkts mig denna helg. Två timmars sömn, en givande utbildning i statsvetenskap, och en i all oändlighet urhärlig partykväll med MUF.
  Tack, och tack åter för ett grymt veckoslut!

Imorgon är det öppet hus på S:t Eskil.
  Jag kommer med ett par IB-vänner spela upp en fem minuter lång, pjäsaktig sak och å-å så rolig vi författat den.

Resterande helg är att spenderas med Jasmine, Dennis och än flera MUF:are of Södermanland. Ser otroligt mycket fram emot detta!

Jag skall sova gott nu, och hoppas blogga igen senast på söndag.

... i Tyskland, på sina elevers klassfester i samband med bristande uppmärksahet.
Do a strip tease, yeah warum nicht?

Kära läsare, jag har satt igång ett projekt.
  Spännande, spännande.

Inte för mycket vill jag avslöja, ty förhinder är varken önskat eller förutsägbart i fall som dessa. Mycket planering återstår, och fyrtiohundtra gånger så mycket utförande.
  Jag har förhoppningar om att kunna lansera det första avsnittet senast april 09.
Då, mina läsare, då smäller det.

Och gå för de heliga getternas skull inte och tro att rubriken pekar någonvart. Hur surrealistiskt det än verkar så är detta inte fallet denna gång.

Jag dyrkar hösten och jag bugar inför vintern. Alla årstider har sin charm och för snöns ankomst står jag med armarna vida öppna.
  Samtidigt, förstås, så kan jag inte förneka att det mig inte hade tagit någon skada att få uppleva en vecka svensk sommarvärme lite mitt i alltihopa.

Som alltid tar det ett tag att komma igång ordentligt,
menar jag, syftande på alla dessa livsrytmer.

Jag känner nu att jag hinner med både träning, vänner och bra betyg igen. Det är bara sömnen kvar, och vandringen dit följer en väg med varken isfläckar eller grusgropar.

Det är tio timmar och 14 minuter kvar på lovet.
Orexinnivåerna är  skyhöga och jag känner mig redo inför kommande veckor.

Dagen har med entusiasm spenderats utomhus i solen framför historieboken med en ölkorv i handen. Jag undrar om inte denna söndag skall komma att bli den ljuvligaste av de alla dagar, hösten 2008.

Har ni smakat ölkorv?
  Det är som salami men med den mest förgyllda smak, och det är just ting som ölkorv som förskönar livet i de stunder då en föreställning om att det möjligen skulle kunna vara vackrare, är som mest avlägsen. Ett ting att investera i om något.