Hej.

Partikelacceleratorn (som verkar ha glömts bort?) är blott ett dammkorn i jämförelse med det som är att äga rum för min del, om ca 160 timmar. Måndag nästa vecka präglas av inte mindre än fem prov.

Save me?

Inom radien på 500m här hemifrån mig finner man två kyrkor. Fördubblas räckvidden så har antalet (plötsligt?) ökat med 200%.
  Alla tycker de om att ringa lite extra mycket den andra andvent.
- Var tjugonde minut, eller så.

Kan ni gissa vem som upptäckte att ipoden är orsaken till 15/20 hörselskador?
Ja, vem annars om inte påven. För att dölja kyrkans del i frågan kanske???

Det är då minsann mycket vi offrar... för kristendomen! (...)

Jag befinner mig i ett mystiskt tillstånd. Positivt överaskad, tror jag.

Jag blev per telefon precis tillfrågad om jag vill ta en anställning som vikarierande simtränare för small kids på lördagar mellan kl. 14-16.00, från och med Januari.

Om ordinarie tränare är sjuk eller iväg på simtävling så är jag menad att hoppa in för 50 kr/h. Förutsatt att jag kommer bli meddelad senast dagen innan gällande tjänstförfrågan, och att allt skall bli ned - och påskrivet, så tackade jag ja...

Sade jag att jag inte kommer lyckas med att följa julkalendern?
  Det kan ni glömma.

Anders och Måns är med!!!!

Jag slog vad med Dennis idag.

Om Obama överlever sin mandatperiod utan att bli skjuten, så skall min käre vietnamesvän raka av sig sitt ena ögonbryn. Om (enligt mig, mot förmodan) inte, så gäller motsvarande part istället eder Maria.

Två typer av dagar dominerar mitt liv.
- Dagar då jag har mycket att göra och dagar då jag har väldigt mycket att göra.

Idag har jag väldigt mycket att göra.
  Av någon anledning vet jag emellertid precis var jag ska börja.

Hur detta kommer sig känner jag icke till, min intuition säger mig att jag egentligen borde vara mycket stressad och out of logical thinking range. Men jag är lugn, och glad, och jag ser jättemycket fram emot kvällen.

Här följer några saker jag kommit fram till denna tisdag:

• Jag vill följa julkalendern i år men vet att jag aldrig kommer lyckas
• Min EQ är låg i förhållande till min IQ
• Det tar 17 minuter att tvätta bort grön understrykningsfärg från ansiktet

Jag har alltså haft problem med inloggning över helgen.
- Vilket sög.

By now sitter jag i skolan och meningen är att jag skall ha datakunskap.
   Ni skall veta att Inte en enda sekund av dessa lektioner har spenderats wisely.
I praktiken, så har jag inte haft datakunskap en enda datakunskapslekion, trots min å så euforiskt märkvärdiga närvaro.

Jag har suttit framför skolböcker i fem timmar nu. Men sörj icke,
ty på IB älskar vi läxor. (...)

----------
Och btw, är det inte lustigt att sörja stavas med "j";
- då substantivet i besläktskap (sorg) skrivs med "g", som såväl adjektivet (sorgsen) och adverbet (sorgligt).

Särbehandlingen ter sig emellertid mer logisk vid eftertanke.
Verb är ju till skillnad från övriga ordklasser, trots allt lite charmiga...

Det är så mycket man vill.

Visste ni:

• Att det i New Jersey är olagligt att bära skottsäker väst när man begår ett mord?
• Att det i West Virginia är fullt OK att ha sex med ett djur så länge man inte överskrider en ljudnivå på 40dB?
• Att det i både Texas och Kansas är bestämt att om två tåg mot förmodan skulle mötas på samma räls, så måste de bägge bromsa in och stå helt stilla tills det ena har passerat förbi det andra?

Och sen får man heller absolut inte använda dynamit när man fiskar i Pennsylvania. Tillagning är att göras enligt traditionellt genomförande.

----- Uppdt. 02.24: Jag hittade faktiskt inte på allt...

Det finns faktiskt ett par sköna saker med att vara förkyld.

En utav dessa saker är när trycket i öronen släpper och man i ca 76 sekunder förundras över hur sjukt bra man hör. En egendomlig wow-känsla som ger illusionen av en avlägsen dimensions närvaro, för människan annars sällsynt tillgänglig.

Tacka för det.

Jag dyrkar hösten och jag bugar inför vintern. Alla årstider har sin charm och för snöns ankomst står jag med armarna vida öppna.
  Samtidigt, förstås, så kan jag inte förneka att det mig inte hade tagit någon skada att få uppleva en vecka svensk sommarvärme lite mitt i alltihopa.

Som alltid tar det ett tag att komma igång ordentligt,
menar jag, syftande på alla dessa livsrytmer.

Jag känner nu att jag hinner med både träning, vänner och bra betyg igen. Det är bara sömnen kvar, och vandringen dit följer en väg med varken isfläckar eller grusgropar.

Det är tio timmar och 14 minuter kvar på lovet.
Orexinnivåerna är  skyhöga och jag känner mig redo inför kommande veckor.

Dagen har med entusiasm spenderats utomhus i solen framför historieboken med en ölkorv i handen. Jag undrar om inte denna söndag skall komma att bli den ljuvligaste av de alla dagar, hösten 2008.

Har ni smakat ölkorv?
  Det är som salami men med den mest förgyllda smak, och det är just ting som ölkorv som förskönar livet i de stunder då en föreställning om att det möjligen skulle kunna vara vackrare, är som mest avlägsen. Ett ting att investera i om något.

Greetings.

Det är kväll. Ja, och märkbart svårt att se någonting. Det spelade ingen roll hur hårt jag pressade min ryska näsa mot fönstret, jag kunde inget identifera.

Jag gick ut. Alltjämt skymd sikt och min fot missade det första trappsteget nedför altanen. Förvånad över att jag inte gjorde mig illa det minsta, likväl djupt lättad över att trappan inte är omfattande i varken storlek eller etage, reste jag mig åter och vandrade iväg ut på tomten. Fortfarande svårt att se.
  In i en skottkärra for jag, den välte. Jag med för den delen. Dock oskadd, igen.

Upp på benen och därefter chocken. Vet ni vad jag klev på?
Inte var det en kratta, och tacka för det.

Gräs! Och kan ni ana vad det var som reflekterade ljus från köksfönstret i denna, ack åå så vardagliga och för givet tagna, växtlighet? - Mitt medelhårda/relativt mjuka ultraplektrum. Gissa om jag har letat efter det!

Idag var dagen då jag lärde mig att det är i mörker man ska leta om man vill finna. Och nog var resan till denna insikt värd sitt äventyr.

----------- Förhoppningsvis var det just ett jävligt meninslöst inlägg ni var sugna på att läsa när ni kom in hit. God kväll annars (och annars)

Låt oss antaga att någon undrade vilken frukt jag ansåg vara min favorit, och till och med frågade mig om detta. Bara antag.

Jag hade svarat kiwi, och jag åt nog precis ett par för många av dessa är jag rädd.
Nu sitter jag här nämligen med svullet svalg och röda mungipor, allergisk och glad.

Fast nåväl,
det är dags för mig att lämna hemmet i färd mot Stockholm.
  Hoppas ni gillar kiwibilder.