Indeed att den blev. Jag kom att träffa många bekanta organismer och det var allmänt great. Fast nog om det. Med risk för att jag repeterar mig nu, men jag är svinigt trött.


- En trötthet som gjorde att jag spottade ut tandkrämsutblandat saliv på golvet istället för i handfatet, då jag börjde mig ned för att ta upp toarullen, som jag alldeles innan med full kraft lyckades smälla iväg med enbart en naken armbåge.

Imorgon är det den årliga "Fristadsnatta" i Eskilstuna. Detta brukar vanligtvis innebära en massa fina och trevliga dans/sång uppvisningar på statsteatern från olika klubbar/förenigar här lokalt. Gratis inträde och en generellt sett, jätterolig tillställning!

Jag har planerat att ta och dra dit min stackars pojkvän, utöver övriga vänner. Symptomen börjar emellertid redan bli kanska tydliga, är jag rädd. Forthoppningsvis så överlever han föreställningen ut.

Bara för att jag var ute sista dagen, med att skriva respektive lämna in en novellanalys - så skulle jag förstås straffas med försvunna skrivinstruktioner.

Det handlar alltså inte om en särskillt ingående analys, utan en tillsynes ytlig sådan. Och då känns det ju onödigt att sitta och "over-do it" som vanligt... jag ville känna mig effektiv för en gångs skull, och bespara mig själv lite fritid.

Så jag bestämde mig för finna detta papper, genom att mongostäda och ultrasortera hela mitt rum. Kanske då skulle jag vara lycklig att finna mina instruktioner. Sammantaget tog allt detta slit mig fem timmar.
  Inte detta förgäves! Jag hittade en massa tidigare spårlöst försvunna föremål. Exempelvis ett rött hårspänne, 46 fantastiska utgåvor av Illustrearad Vetenskap och en arg grannkatt. Emellertid förstås inte mitt eftertraktade insruktionspapper.
  Jag suckade och avslutade med att dammsuga mitt rum inklusive hälften av resterande lägenhet som tröst. (Det där lät ju nästan som om jag på något vis tycker om att dammsuga? Det var då det värsta. Få inte för er saker.)

Hursomhelst. Just som jag skulle ge upp och helt enkelt köra safe med att skriva en komplett analys, så hittar jag förstås instruktionspappret liggandes på sängen.
  Jag hade ju lagt det där på morgonen, så att jag tydligt skulle se det när jag kom hem och inte glömma bort att jag har en knapp deadline på att bli färdig med en satans novellanalys.

Lite naivt där, att tro att det skulle bespara mig tid att städa mer på fem timmar än vad jag annars sammanlagt gör på 156 veckor. Lite naivt, att underskatta en sådan smart människa som mig själv, som medvetet undermedvetet planerar mina, ack så reducerade i antal men ack fortfarande så befintliga; sena inlämningar.

Modig, kreativ och sjukt, originellt begåvad. Mitt inre förnuft bara totalförbjuder mig från att inte tala öppet om min #1 idol, så här är han...

Någonting jag verkligen stör mig på är serier som pågår i för många säsonger.
   Av någon underlig anledning så verkar många producenter ha svårt att inse när en serie har haft sin tid. Girigheten tar över och det slutar alltid med att programmet inte får uppskattningar i andra former än relativt ljudlösa suck.


Jag menar...
Varje gång jag råkar bläddra förbi Smallville t.ex, så ligger Lana Lang i sjukhussängen med besvärad blick och säger med lågfrekvensiv, allvarlig röst; "Clark, I almost died."

Varje gång jag skymtar Prison Break så jagas män i smutsiga kläder av en helikopter.

Någonstans är det dags att lägga ner.
Inse, det är liksom passé.

- Att stjäla luftventler till cykelhjul. Stenåldershaveri och så förbannat passé!
Låt bli min cykel för de heliga getternas skull!!!!!!!!

Men det är väl så när man besöker tandläkaren, antar jag. Tappar man inte tänderna så tappar man någonting annat istället.

Idag fick jag tillbaka mitt första matteprov på IB. Jag fick ett VG, det kan dra dit pepparn växer. Sen skrev jag en oförberedd uppsats på engelskan, som också gärna kan få dra ditt pepparn växer.

  Nå. Ett litet tag trodde jag detta skulle låta förstöra mig dag... tänk va, så fel man kan ha. Det var av ren slump som jag var i närheten av min telefon när den ringde; i luren befann sig ordförande för Moderata Ungdomsörbundet i Eskilstuna, som bjöd in mig på möte. Min vän Mård (a.k.a Jas-mine) hakade på.
  Det kom att bli riktigt kul. Vaniljkex och MER adderat med ironiska samtal känns kanhända svårtoppat; men det slår ändå inte "Back to School night" som Engelska skolan (min tidigare grundskola) hade ikväll. Se det såhär:

På Engelska skolan finns det lärare - 94% av dem tycker jag är bra - 40% av dessa är roliga - och ca 7% av dessa 40 råkar också vara, ärligt talat, det nästan absolut bästa med hela skolan. Förutom jag då, förstås. Fast jag går ju inte kvar...

Efter att ha fått talat med dessa idag, tillsammans med en handfull älskvärda vänner, så måste jag säga att Torsdag den 18 september var en riktig toppendag.

Eller egentligen är det kanske inte just Dig jag föraktar... kanhända är det blott dina euphoriskt jumboirriterande näsryck. Vem vet?

Bara håll dig borta så lever vi alla ett längre liv.

---

Uppdt: Fast i verkliga fall så är ju ovanstående inte det minsta sant...

Att jag tog mig en kväll ledigt från plugg igår innebär att jag istället har en monsterlista till idag med både mer och mindre påfrestande uppgifter. Och förstås, så är det fint utomhus för första gången på nästan två veckor.

Idag bakade jag en jättefin äppelpaj, och hade allt gått som vanligt så hade den också resulterat god - emellertid, av okänd anledning, så var det någonting som artade sig fel.
  Den vart... alltså aningen skum. Med en arom som påminde mig litet vagt om spiskummin och binära gatuadresser. Why?

Klockan är strax över ett past midnight och jag kom ganska precis hem efter en liten, trevlig tjejkväll hos min vän Malin, numera även kallad "Mejsel". Vi köpte hem fantastiskt god kinamat från Spicy Hot, mjölk, chips och tre hyrfilmer. En däribland var filmen "Pledge this" med Paris Hilton.
  Kanske väntade man sig inte en succé, men det var en total katastrof som inte liknas så mycket bättre än med talkshowprogrammet "Jerry Springer Show". Det vill säga kaos avec en otydlig (om ens överhuvudtaget befintlig) röd tråd, adderat med ett meningslöst moral speech om "hur mycket man kan bli bortförd av det ytliga ljuset" samt "det är insidan och hur man är, som räknas" i slutet. Hade det kunnat bli bättre?

Globaliseringen har gjort det igen! Den har tillfört Sveariket ännu en ny djurart.
Lagom mysigt, tycker jag. Vem vill inte vara i närkontakt med världens giftigaste spindel?


Enligt Svenska Dagbladet så gillar den svarta änkan "dunkla, varmare utrymmen", så vi lär ju tyvärr inte lyckas stöta på någon då vi plockar apelsin på ICAs fruktavdelning...

Idag har jag varit frusen. Ja, för nu är hösten på gång minsann! Och tänk, det är mindre än 3½ månader kvar tills julen är här. Lagom freaky.
  Uppfattar mig själv som lite okreativ idag. Alltså... okreativ. Varken särskillt skämtsam eller överfylld med intressanta funderingar. Knappast påhittig heller. Jag har tidigare lagt märke till detta fenomen i samband med sömnbrist, och det sistnämna kan jag ju inte direkt förneka då jag låg och läste in i det sista på gårdagens dygn.

Vad i fastlandet, my guts. Snälla, vad är det jag sysslar med egentligen? Kan inte någon barmhärtig jävel bara komma och dräpa mig tills jag hamnar i ett åtminsone vettigt sinnesstånd?

Igår gjorde jag någonting jag egentligen lika gärna kunde gjort för länge, länge sedan.
Jag gick officiellt med i MUF.

Någonting som förvånade mig var hur man nuförtiden faktistk tar sig till för att göra detta...
  För den som inte vet så skickar man ett SMS till ett 72-nummer, får en kod och fyller i denna på hemsidan - och vips så är man medlem för 40 kronor som läggs till på mobiltaxan.

Så enkelt att det nästan blir lite tråkigt. Men bara nästan.

Skönt idag var ju de trettio minutrarna vi fick på oss att skriva en minst två sidor lång filmanalys på filmen "American History X". (en sjukt bra filmn för att tillägga)
  När tiden väl var ute och jag reste mig upp så visade det sig att jag hade mjölksyra i vaderna. Jag, stressad? Näver.

Klart skönast var emellertid den (oåh) så spontana men ack så inövade våg vi lyckades åstadkomma på idrotten. Vi är då allt en grupp ordentliga glädjespridare, eller så.

Bra dag, bra katt. God natt

Och ja, det var väl det jag ville säga just nu. Förutom förstås att jag precis konverterat till badskum. Det suger. För vem i helskotta vill leva som badskum?

... med den där satans biologi-labrapporten. Men snart, snart.

För min del kom denna söndag att bli fullspäckad av både det ena och andra. Nu kommer här strax en massa relativt okända namn uppenbara sig för mina icke-Eskilstuna-läsare, men vad gör man. Jag tänker då inte förkorta allt liksom alla andra tråkmånsar med att skriva bara första bokstaven på personen i versal, nej glöm.

Bland annat har jag idag varit med en Mathilda i Parken Zoo och kollat på dansuppvisning. (det var inte djur som dansade) Kines-Netto däremot, ballett. Very gracious! Har även lunchat + fikat med Bazyl och Philip. Ett par till människor dök upp men sen kom stunden då polacken och jag avlägsnade oss hemåt. Ty vi bor nästan grannar. Vägen hem förlängdes emellertid en aning och blev dryga timman längre. Och intellektuellt roliga samtal uppskattas enormt, måste jag säga.

Nu är jag rädd att jag tråkar ut er, åh ack så kära läsare. Mycket väl gärna hade jag velat bjuda på bilder från hela dagsförloppet. Men vet ni vad? Trots att jag gick omkring släpandes på kameran hela dagen lång, så blev det somehow inte en enda bild. Nåväl, kan ha och göra med att jag glömde minneskortet i datorn.

Ha en god natt, jag skall det, nämligen.
Och just ja, varning för dagboksinlägg.