IQ #6644

Ett, i princip, helt vanligt samtal med koreanen:

Korean guy: Maria, how do you say "I am korean" in swedish?
Maria: "Jag är korean".
[Korean guy repeterar]
Korean guy: How do you say then "I am japanese"?
Maria: "Jag är japan".
Korean guy: Darn. It's unfair.
Maria: What is?
Korean guy: In Sweden it's much cooler being japanese.
Maria: Oh, really, I did not know...
Korean guy: "Jag är korean". Seriously, don't you hear it?
Maria: Hear what?
Korean guy: The pronounciation is so gay!

Kristet



Jasmine gör faktiskt en vanlig vinkning...


... hon har alltid velat ta ett kändisfoto.


Jag fastnade med näsan i gallret.



Weekend-end

Sportlovet är slut om en timme och jag är glad. Jag har saknat IB och ser rent allmänt (hemskt mycket) fram emot kommande vecka.

Jag är väl efterbliven.

Screw that!

Om det finns någonting jag stör mig på, så är det när en favoritprodukt, av något slags absolut obegriplig anledning, byter identitet. Det är mig så frustrationsframkallande att jag ibland knappt vet vart jag skall ta vägen. Det har ingen roll om det gäller vare sig innanmäte eller omslag, det är lika jäkla irriterande varenda gång. Ja, för hur de än försöker så är produkten aldrig bättre efteråt än vad den var innan!

... men dagarna passerar, och så har vi plötsligt vant oss. I vissa fall har vi blivit så hjärntvättade att vi tror att "så där har det  alltid sett ut." Vem minns att mobiltelefonen var stor som en portfölj, och att Milda en gång hette "Flora"? Går man ännu lite längre bak i tiden så hittar man pyramidformade mjölkpaket.

På tal om mjölk då, så har nu någon idiot på Arla fått den geniala idén att göra baksidan av de blåa mjölkpaketen färgglada. Som om det skulle locka någon att köpa ett mjölkpaket extra. Om man frågar mig (det gör man inte...) så ser det miljöförgiftande ut. Nytt material är det dessutom. Något halt, shiny och missanpassat skräp. Till råga på allt så läcker sex av tio mjölkpaket! Nej minsann, det var ingen höjdare.

Fast jag antar att jag kommer vänja mig vid att ha de färggranna
mjölkpaketen simmande i frukt-och-grönsakslådan >>> också...

Nouveau ..



IQ #5329

Maria: Var bodde du innan du flyttade hit, nu igen?
Henrik: Västerås.
Maria: Just det. Västerås. Väster-ås. Har ni rullstensås i Väster-ås?
Henrik: Absolut att vi har.
Dollal: Vad är en rullstensås?
Henrik: Det var då det värsta Dollal, att du inte känner till vad en rullstensås är.
Dollal: Jo, men jag vet visst. En fågel?
Henrik: Jaa, en fågel. Jaaa... med rund, tung kropp, små vingar och obefintlig näbb.
Maria: Fast det är ingen fågel.
Dollal: Jaha, nähe? Inte?
Henrik: Nej, Dollal. När det började smälta under istiden så hamnade det lager---
Dollal: Nej, nu driver ni med mig igen! Ni bägge hittar alltid på en massa historier!
Henrik: Ja okej Dollal, vi skojar med dig.
Maria: Haha. Nej Dollal, vi hittar inte på den här gången.
Dollal: Vad är en rullstensås då?
Henrik: Jo, när det var istid---
Dollal: Men sluta med sån skit! Jag tänker inte gå på era påhitt igen!
Maria: Men det är sant, det---
Dollal: Jag går nu!
Henrik: Stenlagren sjönk och---
Dollal: Jag går nu! Går!!!

... och på toppen av allt

Vad glad jag var igår. Jag hade haft en tjusig helg, just läst ut en bra bok, solen sken och på toppen av allt så låg det framför mig en hel veckas lov. Vad glad jag var,
- tills stunden kom då jag fick för mig att studera mitt hår.

Jag har alltid tyckt om det. Håret alltså. Fin nyans, trevlig lyster och sådant där.

Det var i mitt euforiskt fåniga tillstånd av självgillande som jag ofrivilligt lade märke till ett specifikt hårstrå... "Det var då ett egendomligt hårstrå minsann", tänkte jag. "Sannerligen skiljer sig dess pigment från samtliga övriga". Jag skall säga er, att inte bara var pigmentet annorlunda; det ens existerade inte. Förvrängt likt Drottning Sylvia på framsidan av en tanttidning, en ostmacka i mikrovågsugnen eller en socialdemokrat i dagsljuset. Hårstrået var grått!

Mitt synfält skymdes plötsligt av kyrkogården ute på landet som har stående en plåtskylt, vars text så finurligt språkar: "En gång var vi som ni, en dag blir ni som vi". Den är vis och jag föraktar den av hela min mjälte. Till tippen med den fördömda oxideringsprocessen som ständigt ska vara igång och ta livet av mig.

Ibland gör jag kanske bättre i att låta bli...



"Jasså, så du kör på röda ben idag..."
"Indeed att jag gör."
"Passar verkligen det en mod---"
"Password error."
"... Va?"
"Error of passwordness."
"Vad ska jag säga då?"
"The password, såklart."
"Å, eh... Hedman?"
"Nej."
"Lama? Stalin? Mjölk? ... Mäster?"
"Hehe. Nej."
"Hmm... Narcissist?"
"Eeeh..."
"Besserwisser?"
"Nej men, alltså---"
"Mytoman? Säg nu."
"Jag skojade ju bara!!!"
"Nej, men säg!"
"Rött, moderat, passa >>> password. He-he!"
"Ja, vilket är det!?"
"Åå, hehe nu börjar min lektion..." [börjar småspringa]
[ropar] "Jaha! Men vad var lösenordet! Och till vad?"
"Det finns inget!" [ökar farten]
"Var det kanske---"
"Ehehehehe! See ya!!!"

Det har alltid funnits inom mig

Förbaskat less på att min inkorg alltid överskrider maximum minneskapacitet, bestämde jag mig idag för att totalrensa bland mina mail. Mitt bland min ihärdiga mailrensning upptäckte jag ett drös styckna skrivna år 2002.
    Jag bara kan inte låta er gå miste om mitt sense of humor som tioåring! Nedan har jag klistrat in ett av de mail som jag skrev till mig själv...         (??)

Hej på mig!
hur mår jag? Jag mår bra!

Vill jag höra ett skemt, det är vel klart jag vill!

    Två jägare under ett samtal:
    - Vet du, idag sköt jag en hare med jevär på hundra meter!
    - Oj, är ditt jevär så longt?
    - Nej! Jag sköt med jevär, en hare på hundra meter.
    - Finns det verkligen så stora harar?
    - Nej, nej, nej, Jag sköt på hundra meter, en hare med jevär!
    - Jaso, Då var det ju tur att inte haren sköt först!

Här är ett till skemt!

    - Vet Du hur man dränker norrmän i en ubåt?
    - Man knackar på och dom uppnar.

    - Vet Du hur man dränker norrmän i en ubåt andra gången?
    - Man knackar på och dom uppnar och säger: Det där går vi inte på igen!

         Kram Maria!

Merci for mercy

IBP went to Stockholm - Oförskämt rolig dag.
busphoto busphoto busphoto busphoto




IQ #0055

Samtal during lunch, S:t Eskils Gymnasiums matsal:

Korean guy:
In New Zealand, people often missunderstood what I said. Because of my pronounciation. When I ment beach, for example, I said "bitch". I didn't quite see why I was laughed at when I spoke about how hot it was when I visited it last time, how badly I wanted to take my clothes off and how nice it all was.
Maria: Haha! Well, we have a lot of bithces in Eskilstuna.
Korean guy: Oh, you have?
Maria: Yes. A lot, really. They are everywhere.
Korean guy: You mean lakes and such, like the Eskilstuna River.
Maria: No, haha. I mean bitches. Nasty ladies.
Korean guy: Oh, yeees. Lots of bitches! Haha.
Maria: But we have beaches aswell. Further out from the city.
Korean guy: Aa, I know, hookers!

Minus sju. Minst fem för mycket. Eller jag menar för lite. För kort.




Så går man runt och tror att någonting är nytt trots att håret är detsamma. Jaa, för samma hår är det. Till och med exakt samma hår som jag hade när jag var 14. Litet coolt tycker jag. Inget man rånar en bank med kanske, men coolt.

Mindre coolt är mina poser. Jag har försökt med allt. Proper lady, bad girl, fisherman, cardinal, you name it. Dags, kanske, att gå vidare i livet.


Dagens bedrift

Anton: Maria, känner du?
Maria: Vad?
Anton: Det luktar bränt.
Maria: Hmm... ja, det gör det ju.
Anton: Det luktar bränd stärkelse. Undra var det kommer ifrån...

By then blev det lagon fart på benen.


Pasta, någon?

Vi ser, vi hör, vi dör

Trots så mycket, så säger man generellt att människan har fem sinnen.
    Smak, syn, lukt... ni vet.

Bara för att man kan urskilja ljus från mörker,
så betyder det inte att man ser skillnad på röda och gröna äpplen.

Bara för att man känner en fågelunges nätta fjäderdun kittla handflatan,
så innebär detta inte att man också uppfattar den fragila kroppens temperatur.

Det måste inte vara så, menar jag. Det är så mycket vi tar för givet.
Kan man sörja sådant man inte känner till?

Jag undrar;
- Hur upplevs mot huden vind, som med sig bär varken värme eller kyla?