Jag har ännu ett bevis för att jag är i besittning av superkrafter.

För att kort förklara:
   Här ute i sommarstugan har vi en konstant droppande vattenkran. Den droppar verkligen utan avbrott och har gjort detta i snart två år. Visst kan man fråga sig varför den inte är reparerad... men i samma stund så är Mona Sahlin lite bakom flötet, och det är det väl ingen som ifrågasätter?

Hur som helst, så har jag denna natt utan resultat, frustrerad suttit och skrivit på en bokrecension. Gardell är bög och medlem i baptistkyrkan, boken var värd fyra timmar av mitt liv... och kranen sjunger.
   Dropparna blev droppen. Jag fann en örontops från Coop Konsum och slungade den djuriskt. Förvisso nådde den inte sin destination, föga inressant dock då kranen upphörde att droppa! Total tystnad och jag var cool.

Lugnet bestod självfallet ej när jag skulle fota och den ljuvliga melodin ljöd åter.

Lite naivt kanske, att upprepa proceduren i hopp om att det skulle fungera igen. Jag var ju inte ens arg längre och dessutom återfann jag aldrig öronpinnen utan provade istället lyckan med ett snorpapper. (vilket inte ens färdades hälften så bra genom luften)

Bevis som bevis emellertid. Jag ska sova nu och tänka över min framgång.
   Tidigare superkraftintygelser hittar ni här och här.