Jag simtränar. Har jag nämnt det ordentligt? Jag har hållt på och simmat fram och tillbaka sedan jag var tolv.* Jag tycker om att simma. Tyvärr tillför dock även simning några små hemskheter till livet. Över dessa har jag nu fastställt en Topp 3.

3. Hårstrån.
Nu talar jag inte om de hårbollar som ligger och svajar på botten av Eskilstunas utomhusbad, utan om de enskilda hårstrån som envisar sig med att fastna på en när man simmar. Det spelar ingen roll var djävulsverket hamnar. Får man bort det från det ena stället så har det fäst sig på ett annat.
2. Långdistansdemoleraren.
- Någon som är för macho för att disponera sina krafter under en längre distans. Denne är så "snabb" att den trilskt och förstörande måste stanna upp en mitt i sträckan för att få simma förbi. En handling som hade varit hur acceptabel som helst, om det inte vore för att man själv simmar klart distansen före demoleraren eftersom denne senare är tvungen att stanna och vila.

1. Vitlöksdöden.
Det finns inget värre än när din simmargranne har käkat vitlök innan träningen. Tänk er smärtan av att vara riktigt anfådd och inte kunna få hämta andan utan att inhalera någon annans utflåsade, klorutblandade vitlöksandedräkt. Man dör alltså, rent cirka.