Hallå, och god morgon.

Lördag at last, jag säger då det.
  Jag är på landet, det är soligt, pappa lagar rabarberpaj, grannen klipper gräsmattan... allt är som det ska vara. Måhända att jag dragit på mig en liten förkylning, men jag har då allt haft det värre förut!

Av någon anledning gick jag upp klockan sju idag. Säg mig, är det inte meningen att man ska sova ut på helgdagar?
  Jag insåg att det måste vara något allvarligt fel med mig, men jag visste inte vad jag skulle ta mig till så jag gick ut. Jag lade även märke till att det var oerhört najs i solen så jag tog och la mig på gräsmattan och lyckades ganska snabbt somna där istället. Jag blev emellertid väckt med en nysning utav en spindel som kröp in i näsan på mig... men det är en annan historia.

Klockan 14 sisådär får vi idag besök utav min äldre broder Joel & CO. Det var längesedan jag träffade dem så det ska bli mycket roligt!

Gårdagen för övrigt var en sjukligt lång dag alltså. Vi filmade i över tre timmar igen och förvisso blev vi färdiga, men jag var allt annat än pigg när det väl var slut.
Sen skulle vi tillbaka till skolan för att äta lunch... en lunch som inte var särskillt god. För att sedan gå på möte/repetition inför ännu en välgörenhetskonsert som jag ska vara med på nästa vecka.

Efter stor och oändlig längtan hamnade jag så småning om hos min pojkvän. Jag hann inte vara särskillt länge där eftersom mor min ville åka lite tidigare än vanligt till landet. Och kort efter att ha anlänt dit där jag befinner mig nu, så fick jag ett samtal utav Dennis och Polacken som ville ha ut mig för att filosofera. Jag hade då faktiskt gärna velat komma ut om det inte vore för att jag var sex mil för långt bort...

Nåväl, jag avslutar detta inlägg likt jag avslutade mitt förra, ty jag måste klippa mer i filmen nu...
  Men vi hörs, skulle jag väl säga i alla fall!