Det är sent. Jag är typ trött, ca.
  Fast kan man säga så?

Det vore osmart av mig att försöka gå in på en diskussion då jag befinner mig i detta zombieliknande tillstånd. Osmart indeed. Hellre sväljer jag en sådan där äcklig, gulvit slang man ser på TV ibland med en liten kamera längst ut på ena änden. Den änden man sväljer alltså... Ja, hellre sväjer jag en sådan och studerar invärtes tarmludd i ett dussin halvminuter - än att just nu gå in på en diskussion med mig själv där frågan är om man kan säga att man är "ca trött, typ" eller ej.

Alltså... För egentligen kan man säga vad som helst sålänge språkmuskeln är korrekt inövad med samtliga finesser, respektive att den tillåter. Jag menar, alla individer här på tellus är inte abla att uttala den samling språk som planeten faktiskt innehaver. (Detta är en av de aspekter jag lade allra först på minnet redan då jag anlände hit. Dock har jag ingen inressant förklaring till fenomenet att dela med mig av idag)

Ni som följt min blogg en tid vet att jag har en liten begåvning för språk, ja, det är nästan liksom lite utav min grej.
  Jag kan faktiskt uttala cykel på mandarin. Det enda problemet är bara att kineserna inte förstår mig.

Men när allt kommer omkring så motsvarar ju kinesiskan inte så mycket mer än konsten att skriva sin personliga namnteckning - Bara för att texten för blotta ögat förmedlar namnet Kjell Olof Feldt - så betyder det inte att det egentligen inte står något annat.