Hej! Jo, tack jag mår bra. Såg ni förresten rubriken?
  På himlen syns inte ett moln, sjön ligger spegelblank och träden är så stilla att det nästan ser ut som att någon frusit tiden. Jag befinner mig i högtryckets centrum.
  Jag klagar inte, inte på långa vägar. Det är så här sommar ska vara. Dock räds jag lite för den kommande kulminationen. Sådant här vill man ju aldrig ska ta slut.

Gårdagen började med att jag klockan ett på natten kollade ut mot himlen och alldeles genast möttes utav en stjärnfall. Det pirrade varmt till i kroppen, och redan då visste jag att det skulle bli en fantastisk dag.
  Det första jag gjorde på morgonen efter att ha vaknat var att gå ned till bryggan och ta en dopp. Än var sjöns vatten lite kyligt efter den förbipasserade kvällen, men ack så ljuvligt.
Jag åt frukost och kallade ut Anna att följa med mig på cykeltur. Vi cyklade två mil, och i all fåfänga i bikini. Men vad gör det, här mitt ute i södermanlands idylliska ingenstans.
  När vi väl kom hem igen så badade vi i säkert en timma. Vi åt lunch och satte oss sedan i skuggan för att läsa ett tag. Ganska plötsligt överraskade mina föräldrar med att de hade ärenden i Eskilstuna och att jag bör följa med. Jag tyckte det var väldigt synd att behöva åka ifrån landet eftersom det var så fint väder, men som jag brukar säga så finns det inget ont som inte för någonting gott med sig, jag passade nämligen på att träffa min pojkvän i ett par timmar. Underbart. Och jag avslutade dagen precis som jag började morgonen, med ett dopp.

  Öh... vänta. Publicerade jag just ett dagboksinlägg? Vad händer?