Spindlar är stora offer i dagens samhälle. (eller bör man säga små?)
Ingen tycker om dem. Så himla unwanted.

Igår kväll gav jag mig på att duscha, och allt var som det skulle.
Ptja, tills jag tog två steg och gjorde en 180 graders vridning mot väster.
Det som uppenbarade sig mitt framför min ryska näsa var förstås ingenting annat än en liten spindel.
Min första reaktion förvånade till och med mig själv. Inte ett ljud, trots att varelsen bara var decimetern ifrån mig.

Jag studerade den ett tag. Svart var den, eller mörkt brun kanske. Den hängde där, gned benen mot sin tunna tråd och bara var en spindel. Jag stod bredvid och var Maria.
Jag är inte helt säker på vad det var som utlöste fas två... den så kallade "mänskliga" handlingen.
Spindeln började klättra uppåt... men det fick den förstås inte komma undan med. Tänk om den skulle hissa ned sig igen, utan att jag märker, och börja klättra på mig. Det får den inte!

Så vad gjorde jag? Jag duschade på den, förstås.
Duschade på den och såg den rinna ner tillsammans med resten utav vattnet ner i avloppet.

Jag har egentligen aldrig varit en spindeldräpare. Klart en och annan har stykit med, men jag har ändå försökt att undvika att vålla dessa små insekter skador.
De flesta blinkar inte ens... adjöken spindelkräk.

Grymt är det.
Vem är det som ger oss rätten att ta någon annans liv?
... och vad tusan gör vårt liv mer värt än deras?

Hej, Hopp, Kras - Spindelmoskalas.