Hallå där!

Det är lite kusligt att det jag är på väg att berätta för er faktiskt händer mig allt oftare nu för tiden... hur det egentligen kommer sig är jag inte säker på.
  Handlar det kanske om någonting som (kan tyckas simpelt) koncentration?

Det var en torr morgon, en vanlig sådan.
Molnen var framme och täckte Eskilstunas himmel precis som dagen innan...
Ting tycktes helt enkelt vara i sin ordning.

Maria klev upp ur sängen, lade märke till att hon var relativt törstig och begav sig med detsamma mot kylskåpet på nedervåningen. Ack så hon längtade... Allt närmre och närmre kom hon också.
  Dörren gled upp och där stod det. The object of Marias dreams - ett paket mjölk.

Maria lyfte på det och estimerade dess innehåll. Skakade på det litet och avgjorde med detta att ett glas inte var nödvändigt då paketets innehåll ändå inte skulle kunna fylla det ens halvfullt.

Hon böjde huvudet bakåt något, matstrupen i halsen vidgades och...
... mötte inte riktigt vad den väntat sig.
  En klump och ytterligare en... en skum arom spred sig i munnen och stackars Maria insåg att hon råkat ut för det värsta existing. Vad annars om inte sur mjölk...

Sarkastiskt sagt, så var detta en mycket mysig känsla.

Jag undrar, finns det verkligen någonting som heter 'att lära sig utav sina misstag'?
  Jag skulle vara tacksam för ev. upplysning om vad jag gjort för att förtjäna detta reoccuring spektakel... och hur det kommer sig att jag aldrig lär mig. Är det mjölkens dragningskraft måhända?

Hej så länge.