Min vän Sarah och jag var tämligen smarta på vägen hem från skolan idag må jag säga. Vi listade nämligen ut hur ordet "ursäkta" blev till.

Det självklara tycker väl ni läsare bör vara en sammansättning utav 'ursäkt' och 'ta', som i "var god mottag min ursäkt"; detta är emellertid inkorrekt.
  För herrans år sedan, före Martin Luthers tid, var vi svenskar katoliker. Och det var ju i princip så i den katolska kyrkan, att hade man begått en synd så kunde man göra sig fri från denna genom att skänka ev gods - till just kyrkan.

Och ni må veta att kyrkan på den tiden, liksom nu, var aningen skum.
  Skum som vadå? Jo, vad annars om inte en sekt. Sekter kan vara riktigt skumma tycker jag nämligen. I alla fall när dessa uppmuntrar en att förtära livmoderkakor efter barnafödsel eller innehava äktenskap med flertal partners samtidigt.

För att komma till ett slags poäng utan att göra det hela allt för invecklat räknas alltså den dåtida katolska kyrkan på grund utav dess ovan nämnda skumhet som en sekt.
  Och hade man syndat, så var det alltså gärna dags att lämna över eventuella egendomar. Säg mig, vad är inte lämpligare än ett präktfullt ur? En klocka blir alldeles utmärkt!
  Då kom alltså kyrkan hem till en och "ur-sekt-tog"... d.v.s. hämtade den fina klockan liksom och tog den till sektnästet. Den urlösa syndaren var förlåten, och ordet ursäkta skapat.

Om ni undrar varför man stavar ursäkta med Ä som i mÄrg istället för E som i sEkt, så är förklaringen ingen annan än att det svenska samhället helt enkelt, innerst inne är korrupt och vill vilseleda oss från sanningen genom att simpelt nog skylla på stockholmskan. Ett sådant sätt...

Nu kan ni, mina ärade läsare, somna nöjda idag. Nu kan ni verkligen känna att ni har uppnått någonting, ni har kommit till undfund med den riktiga sanningen av "ursäkta". Så nästa gång ni säger ursäkta, tänk på den katolska kyrkan och alla dess klockor. Eller så...