Efter ett telefonsamtal med min pojkvän:

Pappa: Hur var det med Alex egentligen?
Maria: Han mådde fint.
Pappa: OK, han var inte ledsen eller så? För han lät inte speciellt glad när jag svarade.
Maria: Aha. Nej han var glad. Men han är ju lite rädd för dig...
Pappa: Lustigt, hehe. Han är det fortfarande alltså, sedan det som hände.
Maria: Ja... haha. Sa du nåt speciellt?
Pappa: Nej. Eller jag tänkte skoja lite och säga "Vill du prata med Maria så får du sätta en kondom på telefonen först", men det var väl tur att jag inte gjorde det antar jag.

Ibland händer det att jag faktiskt förstår hur det kommer sig att Alex hyser rädsla för min far... och jag inser även att mitt sinne för att skoja med folk måste komma från just min pappa. Hehe. Jag älskar min pappa! ...och Alex.