Igår upptäckte jag ett tämligen märkligt ting när jag satte mig på cykeln.
Någon hade pumpat mina hjul. Det var ingen i min familj och det var inte jag.

Vad tusan!?

Dagens MUF-kampanj var Grym; med många intressanta diskussioner och flertal värvade. Lasergame avslutade vår resa, och det är helt klart det roligaste spel jag någonsin spelat. Ett slags IRL-CS, fast med laser då...

Föregående natt var av udda slag. Jag drömde helt normala drömmar, och frös något förskräckligt om min bakdel. Sistnämnda alltså trots det faktum, att jag gjorde allt i min makt för att ligga på denna.

Ett vagt minne dansar runt i sinnet mitt, det talar till mig.
Gick jag upp? Skulle jag klä på mig pyjamasbyxor?

Jag undrar fortfarande varför jag vaknade med två linnen och ett par strumpbyxor kring midjan...

Idag hade min skola friluftsdag.

Jag trodde jag skulle på Afrodans och blev därför lite paff när jag läste det välskyltade ordet "POWER DANCE" utanför studion. Hur roligt det än var så nöjer jag mig bestämt med att simma fram och tillbaka i min bassäng.

Jag tackar i alla fall för erfarenheten. Det är minsann inte varje dag man låtsas kasta energiklot på elefanter i regnskogen.
 

I helgen var det distriktstämma för MUF Södermanland i Nyköping och det ägde så hårt att den mest barhuvade skalle skulle kunna flänga håret som Fabio.

Förutom att jag sitter som ledamot i styrelsen för Eskilstuna är jag också numera ledamot för Moderat Skolungdom Södermanland. Bor ni häromkring (eller någon annanstans) så är det alltså än mer sannolikt för mig att dyka upp predikande på eder skola. Spännande, spännande.

En annan sak som jag tycker är lite spännande är det rykte som går i MUF om att jag och Jasmine skulle vara tillsammans. (befängt då Jasmine är tjejen som antastar Jesus ett par inlägg ned) Det var en kille som frågade en vän till mig om så vore fallet, eftersom han hade hört detta från flertal personer. Frågetecken.

 

Vad glad jag var igår. Jag hade haft en tjusig helg, just läst ut en bra bok, solen sken och på toppen av allt så låg det framför mig en hel veckas lov. Vad glad jag var,
- tills stunden kom då jag fick för mig att studera mitt hår.

Jag har alltid tyckt om det. Håret alltså. Fin nyans, trevlig lyster och sådant där.

Det var i mitt euforiskt fåniga tillstånd av självgillande som jag ofrivilligt lade märke till ett specifikt hårstrå... "Det var då ett egendomligt hårstrå minsann", tänkte jag. "Sannerligen skiljer sig dess pigment från samtliga övriga". Jag skall säga er, att inte bara var pigmentet annorlunda; det ens existerade inte. Förvrängt likt Drottning Sylvia på framsidan av en tanttidning, en ostmacka i mikrovågsugnen eller en socialdemokrat i dagsljuset. Hårstrået var grått!

Mitt synfält skymdes plötsligt av kyrkogården ute på landet som har stående en plåtskylt, vars text så finurligt språkar: "En gång var vi som ni, en dag blir ni som vi". Den är vis och jag föraktar den av hela min mjälte. Till tippen med den fördömda oxideringsprocessen som ständigt ska vara igång och ta livet av mig.

Förbaskat less på att min inkorg alltid överskrider maximum minneskapacitet, bestämde jag mig idag för att totalrensa bland mina mail. Mitt bland min ihärdiga mailrensning upptäckte jag ett drös styckna skrivna år 2002.
    Jag bara kan inte låta er gå miste om mitt sense of humor som tioåring! Nedan har jag klistrat in ett av de mail som jag skrev till mig själv...         (??)

Hej på mig!
hur mår jag? Jag mår bra!

Vill jag höra ett skemt, det är vel klart jag vill!

    Två jägare under ett samtal:
    - Vet du, idag sköt jag en hare med jevär på hundra meter!
    - Oj, är ditt jevär så longt?
    - Nej! Jag sköt med jevär, en hare på hundra meter.
    - Finns det verkligen så stora harar?
    - Nej, nej, nej, Jag sköt på hundra meter, en hare med jevär!
    - Jaso, Då var det ju tur att inte haren sköt först!

Här är ett till skemt!

    - Vet Du hur man dränker norrmän i en ubåt?
    - Man knackar på och dom uppnar.

    - Vet Du hur man dränker norrmän i en ubåt andra gången?
    - Man knackar på och dom uppnar och säger: Det där går vi inte på igen!

         Kram Maria!

... och de säger att det är nötkreaturens utsläpp som hotar vår existens. Idag har jag skrattat ut minst fyra ton koldioxid. I förhållande till storlek, vikt och utsläppsämne i fråga, så innebär detta ett övertag på minst 2085% från min sida!

Kära läsare, jag vet att ni saknar er mästare, men väl och ve! Eftersom jag voro så tidsbegränsad dessa tider, så refererar jag er så länge till några gamla godingar. Som den här, denna, eller den här.

Return I shall!

>>> Maria Hedman 09-01-20 14:17 >>>
Skicka inte när jag e på semester!

... Det var vad mitt mailkonto skickade till min samhällskunskapslärare som svar på att en (viktig!) filbefogning misslyckats i ett mail till honom. Under "skickade försändelser" fann jag det. Inget brydde sig om att visa sig i inkorgen minsann.

"Hej, du har missat att bifoga filen. v.v. sänd den.", skrev han.

Wonder what went through his mind as he saw my answer. Ja, försök ni bara komma på en uslare undanflykt till en icke-inlämnad uppsats. Det kunde lika gärna ha stått "Det är min barndoms fel!", "Jag är moderat" eller "Fint väder idag...".

Kanske är jag otacksam, som klagar över att jag kan svara på mail utan att ens vidröra tangentbordet, men åt pipsvängen med att jag skulle vara på semester! ... och som om jag skulle dissa "är" för "e"???

Nej ty på denna front voro intet, intet annat än intet blott. Som innehavare av nuläst blogg, anser jag att detta är det absolut minsta jag kan bjuda på i silenta tider som dessa.

1. Jag är en extrem tidsoptimist. Jag tror jag kan hinna med allt och är så gott som alla gånger på plats i absolut sista stund.
2. En gång har jag åkt skidor. Det var i Romme, för två år sedan. Jag åkte grön backe fyra gånger och ramlade totalt 22.
3. Pre-sleep minns jag de skämt jag dragit under dagen och fnissar för mig själv.
4.  Jag är smygmytoman och avslöjar gärna inte sanningen bakom mina otroliga berättelser förrän ett par dagar senare. Ev. bidrar detta till punkten ovan...
5. Sailor Jupiter var min idol när jag var liten. Vi är lite lika?
6. När jag räknar matte finner jag det euforerande att sjunga alla mina tankegångar. Högt. Jag gör dock inte detta i skolan då det eventuellt skulle draga till sig för mycket uppmärksamhet av oönskat slag.
7. Jag har ett starkt behov av att skära upp all mat innan jag äter den, så att jag skall slippa skära under måltiden. Innerligt tror jag att det är den effektivaste ätmetoden, trots att jag alltid är den som blir färdig med maten sist.
8. Jag dricker 2-4 liter mjölk per dag. Mjölk är gott.

För att vara torsdag så är det ganska stressigt.
Pulsen är lite högre än vanligt och likaså min frustrationsnivå.
Jag är inte lat egentligen. Jag menar, jag är inte lat.

Curses. Nej nu sablar.
Om ändå Brad Pitt vore här istället för på bioduken imorgon kväll.

Jag gjorde idag matteläxan för första gången på nästan fyra månader. Till sinnes känner jag mig, tack vare detta, lite som en nybakad sockerkaka.

You know. Praktfull, stolt, lyckad, enträgen, väldoftande, stresshämmad, etc etc.
I detta också inräknat rykande het, förstås...

En dag kommer min yngre broder bli en god affärsman:

Anton: Nu ska jag göra rekord i armhävningar.
[Gör sina armhävningar]
Anton: Puh! Sådär, 28 stycken! Det är rekord.
Jag och far: Nehe då, det var 26.
Anton: Nej, det var 28.
Far: Jag räknade varenda en och det var 26.
Jag: Det var 26 Anton.
Anton: Nej men... oååh!

[Vänder sig om för att gå iväg, men hindrar sig]

Anton: ... men, 27?
Far och jag: Nej, 26.
Anton: 27. Det är mittemellan.
Far: Ja, fast du gjorde 26.
Anton: Okej då!
Jag: Hehe, det blev inget rekord.
Anton: Jag försöker iallafall förhandla som en gentleman!

Igår var jag i Stockholm och växlade pengar.
Ja, mot kläder då. Ajemen.
Tjusigt växlat om jag får fråga mig själv.

Visste ni att Pariwastemplet i Bangkok omgives av hundra gyllene statyer av buddhistiska gudar, och att en av dessa 24-karatsgjutningar föreställer David Beckham?

Alltså, okej för att spelar väl och luktar gott... men, hallå?
Hallå? (!!???)

En vanlig konversation mellan min yngre bror och mig...

Anton: Seriöst, jag borde få Nobelpris för det.
Maria: För vad då?
Anton: Jag sa ju? För min bakpulvermix.
Maria: När getterna i Himalaya recieverar sina titlar som adelsmän, då skall du mottaga Nobelpriset för din bakpulvermix.
Anton: Du är ondska, Maria. Det kommer aldrig ske.
Maria: Ärsch. Pessimist.
Anton: Andlig rådgivare, om jag får be. Nå, är det möjligt att självnominera?

Det är inte OK att cykla till träningen den 20 dec. Än mindre är det OK med regn. (om vädret trodde något annat...) Snart skall ni se, kommer vi inte finna årstider i annat än fantasyböcker.