De droppade mitt blod på en sticka och kvarten senare ansåg den att jag var infekterad. Så skulle han flina så fånigt åt saken, läkaren. Med detta blev konstaterat att jag har körtelfeber, vilket även kallas för 'kyssjukan'. Nu kan man nästan misstänka att jag har pussat någon. Märkligt alltsammans.

Jag föll i skratt på vägen hem men det var tydligt på min far att jag om nöjet var ensam.

Det sjuka och fina (med det sjuka hos mig) är att jag knappt har några symptom. Inte ens feber har jag, alltså har jag egentligen bara körtel.

Skolan börjar imorgon och det finns inte en chans att jag stannar hemma så länge mitt tillstånd består. Jag ska maila mina klasskamrater och varna dem, så de vet att lite avstånd inte skadar. Jag ska skriva att de inte behöver slicka mig i örat. Ja, precis så ska jag skriva. För jag har körtel.