Just när det var som ljuvligast valde vinden att ta till i styrka, varsamt bar den med sig min snorpapperuppsoppade sellofanpåse. Så som för en överblommad maskros, releserades hopknöglade, halvfuktiga pappersmassor. De såg ut att levitera. Efter ett tag landade dem. Än ett här, och än ett där. Pappersrullar fortplantar sig inte.

Det tog mig drygt en timma att samla ihop dem igen. Tack och lov för gott väder. Kroppstemperaturen är på tok för hög, och min blogg ser ut som en gatusten.