Jag tycker det är så jobbigt att kliva med strumpan i vatten, typ små pölar på köksgolv och badrum. Det händer mig hela tiden.

Vem är det som går runt och spiller för mig?

Så vill man byta fotomslag men eftersom man vet att snart har man klivit i det blöta igen så gör man det bara inte. Det kommer tillbaka, miljarder år gammalt vatten, bara gör.

Nej, denna gång behöver ni inte leta efter metaforik för jag ämnar inget utöver vad som rent konkret står skrivet. Jag är typ lyckligast i världen, om ni trodde något annat. Det ser ni väl. Nå, lägg ned jag är sällan så osarkastisk som nu.