Allt är lite extra vackert på våren. Jag har vandrat runt med smil upp till hårfästet och bara absorberat hur skönt det är att finnas och omgivas. Allt är så levande.

... Ändå kan jag inte bli av med känslan av att jag har grus i skon.

Jag vet att jag tänker för mycket, men vad mer vet jag? Det är i detta fall inte min uppgift att tänka, vidare bör jag mig åt detta inte ägna. Varför tänker jag då. På detta.

(Jag har väl förstås PMS, man blir så mystiskt fånig då)

PS. Stora gratulationer till den charmige, belarusiske Norrmannen som vann årets Eurovision. Come visit Sweden. (and Maria Hedman...) DS.