En tidig timme på S:t Eskils gymnasium, idag:

Pär: Haha Maria!
Maria: Jag kom precis. Jag har inte hunnit säga någonting roligt än?
Pär: Du har sovmorgon!
Maria: Ja?
Pär: ... Vart är du påväg?
Maria: Hem.

En inre stämma sa mig igår natt då jag var att lägga mig till sängs, att en extra sovtimme väntade mig morgonen därpå. Jag beslöt att tillåta mig själv fundera lite extra på detta, men kunde dock inte komma på någon verklig anledning till varför skolan skulle börja senare.
   Min kalender genomgick ännu en resultatlös visitering. Ingen sovmorgon antecknad och vintertid var inte aktuellt förrän den 26. Besviken kröp jag ned i bädden och sov.


Idag, kom att bli ännu en dag då jag faktiskt funderade på att ta lärdom av ett visst mytomspunnett fenomen, vida känt som intuition.
   I just denna stund erfarar jag att den frustredad om och om försöker säga mig att jag bör använda min nyvunna morgontid till att än en gång se över anteckningarna till biologiprovet jag har i eftermiddag. Istället alltså för att sitta och skriva.
   Det visar ju någonstans precis hur mycket jag har lärt mig.