När jag var nio år gammal så gick jag in i en lyktstolpe, during ett för övrigt väldigt trevligt parti blindbock. Min högra framtand tog träffen.

Igår kväll upplevde jag för första gången på väldigt länge en hel del obehag i just denna tand och bestämde mig för att ta en närtitt på den i spegeln. Jag blev lite illa till mods, kan jag säga.
  Det min stackars framtand består av är ett enda massivt sprickmönster och jag bara förstår inte hur den ens kan hålla ihop? Minsta lilla krock och den faller i bitar, det är jag övertygad om. En dag jag minst sagt fruktar.

Vad kommer bli slutet för min tand? Kanske en skåplucka, en basketboll, ett mjölkglas, en flygande säl eller vem vet, kanske blir det en armbåge?

Allt detta var väl bland det sista som gick runt i mitt huvud stunden innan jag somnade, det skulle nämligen förklara min lilla mardröm.
  Jag drömde att det var fint väder, att jag var ute på landet och badade med Anna. Dock hände någonting då jag tog ett hopp från bryggan ned i vattnet. Så fort jag kom upp ovanför vattenytan så märkte jag att det låg någonting löst i min mun. Det var en tand som hade lossnat, och ju mer jag kände efter med tungan desto fler tänder var det som tappade greppet. När alla lösa tänder var ute så var ironiskt nog just framtänderna det enda satt kvar.
  I försök om att trösta mig själv så minns jag att jag tänkte att det måste vara genetiskt, oundvikligt. Troligen ett anlag jag ärvt utav min ryska mormor. Vågar ni er på att gissa hur många tänder min kära mormor har kvar idag?

Förstår inte egentligen varför jag behövde bli så förkrossad i drömmen.
Om tandfen ger tio kronor per tand så skulle jag ju tjäna ihop till 260 spänn!