Lite trött känner jag mig nästan...
  Klockan är nu ca halv sex, och hem kom jag för bara tjugo minuter sedan.

Första skoldagen på IB då. Och jag kan väl inte säga så mycket mer än att den var riktigt, sjukt tråkig. Haha. Info, info, info. Och min klass har nog ärligt talat världens segaste mentorer.

Den ene, med en ljudfrekvens som endast kan liknas med en dammrottas landning efter fall på tre meter; "Per William heter jag. Fast ni kan ju säga Per, eller William. Alltså man kan ju skippa efternamnet egentligen och bara säga Per... Per blir bra. Fast om ni vill så kan ni säga hela mitt namn. Eller så säger ni Per, Per William. Det är lugnt för mig egentligen men jag brukar kallas Per."

Klassen verkar väl hygglig, skulle jag säga. Hoppas dock att denna tystlåtnad som ganska många ter sig bära på släpper inom loppet av 48 timmar.

Efter skolan artades stämningen upp litetgranna i alla fall, eller mer. Jag tillsammans med Dennis, Bazyl (a.k.a polacken), Sarah och Marcus lunchade pizza... diskuterade frusna duvor, fyrar och Djingis Khan. Även tartarer.

Nåväl.
  Simträning om en och en halv timma, hoppas på att kunna gaina lite pigghet tills dess.